I östra London bor Sten Lagerman, en 59-årig man med en fascinerande bakgrund, i en etta utan elektricitet. Han har varit hippie i Indien, tiggt pengar utanför snabbköp och är släkt med ingen mindre än Alfred Nobel. Lagermans nuvarande livssituation är en konsekvens av ett trasigt brittiskt socialt skyddsnät, som han själv beskriver som ”trasigt”.
För tre månader sedan stängdes elen av i hans lägenhet i Dalston. Utan varmvatten och kylskåp är det en utmaning att leva, men han har lärt sig att använda stearinljus för att hålla värmen. ”Det är förvånande hur mycket värme fjorton stearinljus faktiskt sprider”, säger han. Lagerman har bott i London i över tjugo år, men just nu befinner han sig i en tuff period.
Han har inte haft råd med el eller hyra sedan han sist fick en utbetalning i september. Det brittiska bidragssystemet har genomgått förändringar som har påverkat många, inklusive Lagerman. När han presenterade sin svenska identitetshandling för myndigheterna godkändes den inte, vilket ledde till att hans utbetalningar stoppades. ”De får det att låta som att det är jag som gjort fel”, menar han och uttrycker sin frustration över byråkratin.
Trots svårigheterna är Lagerman positiv och menar att människor är instinktivt goda. ”Många vill ge, om inte pengar så en smörgås eller en påse chips”, säger han. Han tillbringar sina dagar med att gå mellan bibliotek, soppkök och matutdelningar i Hackney, där han också arbetar några dagar i veckan.
Det brittiska sociala trygghetsnätet har kritiserats för att vara i en kris. Liz Kendall, arbetsmarknadsminister, har varnat för en kollaps av systemet och påpekat att fler människor riskerar att nekas stöd. Den relativa fattigdomen i London ökar, och detta drabbar inte bara arbetslösa utan även studenter och de som arbetar.
På Olu”s soppkök i östra London serveras mat till de som behöver, där Lagerman ofta är en av besökarna. Han uppskattar den gemenskap som finns där, även om han är kritisk till att vissa soppkök är knutna till religiösa grupper. ”Jag har inget emot att höra om Gud, men när de börjar predika orkar jag inte lyssna”, säger han.
Lagerman drömmer om att en dag bli utgiven författare och berätta sina historier, inklusive sina resor i Indien. ”Det borde bara vara att dra ut korken”, säger han när han talar om sina framtidsplaner.
Trots de utmaningar han står inför, fortsätter han att hoppas på en bättre framtid och ser fram emot att få tillbaka sitt ekonomiska stöd. ”Det kommer att bli så, det måste hända”, avslutar han med en blandning av beslutsamhet och hopp.
