En ny och omfattande teknisk utredning från Baltic Marine Technical Investigation Group (BMTIG) visar att skadorna på M/S Estonia enbart kan förklaras av en kollision med ett större fartyg. Detta står i kontrast till tidigare utredningar som hävdat att förlisningen berodde på bottenkontakt.
Utredningen, som omfattar nästan 200 sidor, bygger på detaljerade analyser av skrovskador, rörelser och energiutveckling från kapsejsningen fram till vrakets bottenläge. Enligt rapporten krävs det mellan 140 och 180 megajoule för att orsaka de 22 meter långa skadorna på styrbordssidan, en energinivå som inte kan förklaras av bottenkontakt.
Forskarna i BMTIG menar även att tidigare teorier om skador vid nedslaget mot botten inte stämmer överens med ny dokumentation från ROV-inspektioner och fotogrammetri. Dessa nya data visar att energin vid bottenkontakt var betydligt lägre än vad som krävs för att åstadkomma de observerade skadorna.
Johan Ridderstolpe, huvudförfattare till rapporten, påpekar att inte ens omfattande bergformationer skulle kunna orsaka sådana skador. Professor emeritus Anders Ulfvarson stödjer detta, då hans egna beräkningar visar att den initiala bottenkontakten dämpade rörelsen så pass mycket att de efterföljande rörelserna inte kunde ge upphov till skadorna på styrbordssidan.
BMTIG redovisar tre huvudsakliga skaderegioner på skrovet: två stora hål och en mellanzon med variabel strukturell deformation, vilket tyder på en längre kontakt i rörelse. Rapporten skickas nu till universitet, haverikommissioner och internationella riksdagar för vidare granskning.
Trots att BMTIG inte drar några slutsatser om fartygstyp eller nation, påpekar de att ansvaret nu ligger hos berörda myndigheter att utreda vad Estonia kolliderade med. Under presentationen av rapporten framhölls att de nya slutsatserna inte utgör en hypotes, utan är en logisk följd av de fakta som framkommit.
Även vittnesmål från överlevande har fått ny aktualitet. Många av dem beskrev redan 1994 hur de hörde kraftiga smällar och metalliska skrapljud strax innan fartyget började luta. Trots dessa vittnesmål förhördes centrala vittnen inte av haverikommissionen, vilket resulterat i kritik och JO-anmälningar.
Den nya BMTIG-rapporten ifrågasätter tidigare förklaringsmodeller och ger nytt stöd till de vittnesmål som länge haft låg prioritet. Kritiken från erfarna marintekniker pekar på att det fortfarande finns många obesvarade frågor kring Estoniahaveriet, frågor som nu uppmanas att utredas av myndigheter.
Ulfvarson har länge uttryckt oro över brister i den ursprungliga haverirapporten och menar att utredningen behöver kompletteras. Han framhäver att en kollision inte nödvändigtvis måste ha varit avsiktlig, vilket öppnar för spekulationer om eventuellt militärt inslag i händelsen.
Den nya rapporten från BMTIG innebär att man nu kan ifrågasätta tidigare slutsatser och ge nytt liv åt vittnesmål som tidigare har förbisetts. Den tekniska analysen pekar mot en händelse vid ytan snarare än på botten, vilket kan förändra förståelsen av denna tragiska katastrof.
