Under säkerhetskonferensen i München på lördagsmorgonen mottogs det amerikanske utrikesministern Marco Rubios anförande med både applåder och en känsla av lättnad. Många hade fruktat ett konfrontativt budskap efter JD Vances tal året innan, men Rubio valde en annan väg. Hans tal fokuserade på den gemensamma kultur och historia som binder samman Europa och USA, och hur de tillsammans har kämpat för att ”rädda världen” från hot som kommunismen.
Rubio delade med sig av sin åsikt att tusentals år av västlig civilisation stod på spel och att utgången inte var självklar. Han betonade att det inte bara var kampen mot det onda som förenade dem, utan även vad de stod för. Enligt Rubio markerade Berlinmurens fall och slutet på kalla kriget början på en period med en felaktig tro på att alla länder automatiskt skulle bli liberala demokratier. Detta, enligt honom, har lett till avindustrialisering i väst och en ”outsourcing av vår suveränitet”.
Utrikesministern riktade även kritik mot hur klimatpolitiken har utnyttjats av motståndare till väst, som fortsätter att använda olja och stärka sina militära kapaciteter, medan västliga ekonomier försvagats. Han identifierade massmigration som en fara för västerländsk kultur, och menade att detta skett efter att väst tidigare ”öppnat sina dörrar”. Rubio beskrev globaliseringen som ett hot mot enskilda länders ekonomi, välfärd och säkerhet, och han uppmanade till gemensamma åtgärder för att rätta till dessa misstag.
I sitt tal ifrågasatte han de globala institutionernas förmåga att hantera aktuella kriser, som konflikten i Ukraina, och poängterade att det var USA som agerade. Samtidigt framhöll han den rika europeiska kulturen och dess betydelse för USA, med referenser till allt från Mozart till Rolling Stones. ”Europa måste överleva, för dess öde kommer aldrig att vara irrelevant för USA. USA kommer alltid att vara ett barn av Europa”, sade Rubio.
Utrikesministern underströk att förändringar måste genomföras tillsammans med de ”närmaste allierade och äldsta vännerna”. Hans budskap om partnerskap mellan USA och Europa fick ett varmt mottagande och tolkades av konferensens ordförande Wolfgang Ischinger som en försonande gest från den amerikanska sidan.
