EU:s vattendirektiv har initierat en omfattande nedläggning av vattenkraftverk i Sverige. Kritiker hävdar att svenska myndigheter går längre än vad Bryssel kräver, vilket kan leda till ett produktionsbortfall av en storlek som motsvarar ett större kärnkraftverk. Sveriges position som den största producenten av vattenkraft i Europa har länge setts som en stabil grund för landets elsystem. Men med de pågående omprövningarna enligt EU:s direktiv växer oron för att denna grund håller på att urholkas.
Hittills har ungefär hälften av de anläggningar som fått sina domar valt att stänga istället för att bygga om. Representanter från branschen beskriver utvecklingen som unik och utan motsvarighet i andra länder. ”Det är den svenska överimplementeringen som är problemet… det är bara Sverige som driver det här till utrivning”, säger Gustaf Hellström, ordförande för Svensk Vattenkraftförening, i en intervju.
Processen involverar cirka 2 000 kraftverk och beräknas sträcka sig över två decennier. Det tidiga utfallet får många att reagera. Kärnan i konflikten rör hur kraven på god ekologisk status tolkas av svenska myndigheter, som enligt branschen har ställt ribban betydligt högre än nödvändigt. ”Myndigheterna kräver att vattendragen i princip ska återställas… tillbaka till före medeltiden”, säger Hellström. Han påpekar att föreningen inte är emot miljöåtgärder, men att direktivet kräver avvägningar där miljönytta måste vägas mot andra samhällsnyttor.
Jämfört med Norge, som inte är lika strikt bundet av Bryssels direktiv men ändå följer samma regelverk, ser man att Norge bygger ut sin vattenkraft medan Sverige river ner. I Klaraälven varnar lokalpolitiker för att stränga krav i EU:s Natura 2000-planer om biologisk mångfald kan påverka driften av flera anläggningar negativt. Kraftbolaget Fortum har också signalerat att de nya villkoren kan påverka det stora verket i Höljes, vilket innebär att tappet i älven kan bli över 0,7 TWh per år, nära hälften av det bortfall som regeringen angett som riktmärke för hela den nationella omprövningen.
Politiker uttrycker oro för att om liknande krav dyker upp på andra ställen kan det leda till den dödsstöt som man velat undvika. Samtidigt får man kritik för att övertolka direktivet. Den småskaliga vattenkraften står för en energiproduktion motsvarande ett större kärnkraftverk och är viktig där behovet är som störst, särskilt i södra Sverige. Vattenkraftens förmåga att snabbt öka eller minska produktionen gör att den kan balansera när den väderberoende vindkraften sviker.
Enligt Hellström är kostnaderna för direktivets efterlevnad förväntade att nå betydligt högre nivåer än de initialt beräknade, med direkta åtgärder som kan landa på 30-50 miljarder kronor. Om man räknar med administration och rättsprocesser kan totalsumman överstiga 100 miljarder kronor. Arbetet går långsamt med bara ett fyrtiotal avgjorda mål under flera år, medan tusentals är kvar att hantera. Hellström menar att orimliga krav kan fördröja projektet och att resurser för omställning används till rättsprocesser istället för att förbättra vattendrag och vattenkraft.
Det finns en växande oro för hur mycket av den planerbara kraften Sverige har råd att förlora innan elsystemet börjar knaka på allvar. EU:s Natura 2000-direktiv har även kritiserats för sina konsekvenser för skogssektorn i Sverige.
