Regeringen har beslutat att minska sitt långsiktiga bistånd till fem länder, däribland fyra i södra Afrika: Bolivia, Moçambique, Liberia, Tanzania och Zimbabwe. Biståndsminister Benjamin Dousa meddelade nyligen förändringen och gav flera skäl till varför detta beslut fattades.
Enligt Dousa har Sveriges bistånd varit för spritt och behöver koncentreras till färre länder, där man är säker på att pengarna gör nytta. Ett annat argument rör att dessa länder har haft en långvarig socialistisk inriktning och därför saknat positiv utveckling som svenskt stöd kunnat påverka. Dessutom nämndes att resurserna bättre behövs för Ukraina.
Det första skälet till omstruktureringen är rimligt. Med ett litet land som Sverige kan det vara klokt att fokusera biståndet. Det andra skälet framstår dock som märkligt. Regeringens beslut att skicka pengar till islamister i Somalia gör det ytterst konstigt att välja biståndsmottagare baserat på ideologiska kriterier. Dessutom är det en felaktig beskrivning av de nämnda länderna som socialistiska.
Exempelvis har Liberia, som led under ett blodigt inbördeskrig under 90-talet, sedan 2005 styrts av mitten-höger- eller populistpartier. Det är också värt att notera att flera av dessa länder, såsom Tanzania, faktiskt har haft positiva utvecklingar, som en ökning av medellivslängden med 14 år mellan 2000 och 2021.
Frågan om Ukraina framstår som uppenbar, men den belyser det större problemet med regeringens utrikespolitik. Det finns ingen tydlig strategi för vad Sverige vill uppnå internationellt. Utifrån försvarspolitiken och det konsekventa stödet till Ukraina kan den svenska linjen tolkas som att landet passar på att skydda sig mot hotet från ett imperialistiskt Ryssland.
Även om denna ansats har brett stöd i både politik och bland väljare, borde den även speglas i biståndspolitiken. Med tanke på de intensiva ryska insatserna i södra Afrika, både militärt genom Wagnergruppen och med mjuk makt, verkar det olämpligt att dra ner på biståndet dit. En klar strategi skulle sannolikt peka mot att öka stödet för att motverka den ryska och kinesiska offensiven.
