Skenande gaspriser har blivit en stor utmaning för regeringar i Europa. De står inför en situation där de varken har råd att betala notan eller ork att hantera det växande folkmissnöjet. Tidigare prischocker har gynnat högerpopulister, som framgångsrikt lyckats rikta fokus mot de etablerade partiernas brister.
Rapporter om att gaslagren i Europa är ovanligt tomma har fått stort genomslag. Med våren på ingång efter en kall vinter, där barn i Paris och Bryssel för första gången fått åka pulka, har gaspriserna blivit en central fråga. När Hormuzsundet stängdes och gasleveranserna från Gulfstaterna minskade, kom minnena av krisvintern 2022 tillbaka. Då, efter Rysslands invasion av Ukraina och sprängningen av Nord Stream, kände européerna av krisens verklighet. Många i Tyskland hamstrade varma filtar och ved för att klara sig genom vintern.
För att hantera situationen har EU lanserat flera initiativ för att öka energitillgången och sänka priserna. Medlemsländer har byggt LNG-terminaler och tecknat avtal med gasproducerande länder, bland annat Qatar. Men nu har även Qatar stoppat sin gasproduktion, vilket väcker frågan huruvida denna kris kan förvärras.
Under en extrainkallad sammankomst med EU:s särskilda grupp för gasförsörjning gavs ett lugnande besked: Störningarna i Mellanöstern har ännu inte orsakat omedelbara problem för Europas tillgång på olja och gas. Detta kan tolkas som att läget är under kontroll, men också som ett sätt att dämpa oron bland medlemsländerna. Historiskt sett har energikriser gynnat högerpopulistiska partier, som kan rikta ilskan mot det politiska etablissemanget.
Om de höga gaspriserna fortsätter att påverka hushållen, kan européerna tvingas ta fram sina ullstrumpor. I Sverige har statsvetare beskrivit riksdagsvalet 2022 som ”energivalet”. Debatten om de stigande elnotorna och ”priset vid pump” hjälpte Sverigedemokraterna att ta sig in i regeringskansliet.
I Tyskland hålls delstatsval i Baden-Württemberg, där energipriserna är en ständigt aktuell fråga. Högerpopulistiska AfD drar nytta av rädslan för avindustrialisering genom att kräva mer kolkraft och ifrågasätta klimatpolitiken. I Ungern, inför parlamentsvalet i april, använder premiärminister Viktor Orbán situationen i Mellanöstern för att pressa Ukraina och underminera EU:s enhet.
Mitt i denna oro framstår Norge som en vinnare, då landet står för en tredjedel av EU:s gasförsörjning. Den centrala frågan är huruvida norsk gas kommer att räcka för att fylla de tomma lagren.
För mer information, läs vidare om hur USA drar nytta av EU:s behov av gas och om den globala ekonomins osäkerhet.
