Den kinesiska aktivisten Wu Qin har genom sina skrifter uppmärksammat situationen i Iran, i synnerhet efter den brutala repressionen mot demonstranter i samband med dödandet av Mahsa Jina Amini. I en tid då det är allt svårare att tala om orättvisor, blir hennes arbete en viktig röst för de som kämpar mot totalitarism.
Historien om Amini och de efterföljande protesterna har väckt starka känslor både i Iran och internationellt. Trump har öppet hotat med militära åtgärder mot landet och förlorat den tidigare retoriken om ”humanitära interventioner”. Idag är det brutala och cyniska angrepp som gäller.
Wu Qins text ”Ett brev från ett fängelse i Teheran”, publicerad på den kinesisk-språkiga plattformen Women4China, beskriver förhållandena i iranska fängelser, där fångar hålls under svåra omständigheter, ofta på grund av politiska skäl. Brevet, skrivet av en anonym författare som kallar sig Mahsa, riktar sig till hennes mor och ger en djupt personlig inblick i hennes situation.
Den journalistiska aktiviteten i Iran har blivit livsfarlig. Mahsa, som också är kurd, berättar om hur hon och hennes kollegor har förföljts av myndigheterna. Hennes kamp för yttrandefrihet har lett till att hon tvingats fly för att undvika arrestering, en verklighet som många i hennes situation igenkänner.
Wu Qins budskap har snabbt spridit sig bland kinesiska dissidenter och har fått större uppmärksamhet efter att det översatts till persiska. Det är värt att notera att de likheter som finns mellan den iranska och den kinesiska regimen har blivit alltmer uppenbara för många.
Trots de svåra omständigheterna finns det en strimma av hopp. Invånare i totalitära stater hittar kreativa sätt att kommunicera och stödja varandra. Även om det inte finns några tecken på en omedelbar förändring i Iran eller Kina, visar dessa berättelser på en gemensam kamp mot förtryck och en vilja att föra fram sanningen.
Wu Qin lever idag i exil i Berlin, där hon fortsätter sitt arbete med att publicera och sprida viktiga berättelser genom sitt mikroförlag Tofu Stand. Hennes bok ”A letter from a Tehran prison” har blivit en symbol för det motstånd som pågår både i Iran och Kina.
Det finns ingen grund för att tro att ett amerikansk-israeliskt angrepp skulle leda till något positivt för den iranska civilbefolkningen. Men genom att lyfta fram dessa historier kan vi förstå de komplexa verkligheter som människor i dessa länder står inför och hur de fortsätter att kämpa för sin frihet.
