Niklas Frank, författare och journalist, har i över tre decennier forskat om sin far, Hans Frank, som var generalguvernör över det tyskockuperade Polen under andra världskriget. Hans Frank, som hängdes 1946 i Nürnberg, var en av de ledande nazisterna och dömdes för brott mot mänskligheten. Niklas, som växte upp på ett slott i Krakow, minns sista gången han såg sin far, bakom en glasruta i fängelset.
Den 16 oktober 1946, dagen för hans fars avrättning, var en sorglig vändpunkt i Niklas liv. Han var endast sju år gammal och upplevde hur sin far pratade om framtida julfiranden, trots att han visste att de aldrig skulle ses igen. ”Jag var så besviken. Varför ljög han? Han visste ju att han skulle avrättas”, säger Niklas Frank i en intervju.
Idag, vid 85 års ålder, fortsätter han att kritisera den tystnad som präglade den generation som levde under kriget. Enligt honom har detta tystande bidragit till att högerpopulistiska partier, som AFD (Alternativ för Tyskland), nu växer i makt. ”Föräldragenerationen talade inte om vad de gjorde eller inte gjorde”, förklarar han.
Frank har skrivit flera böcker om sin far och deras familj, där han beskriver sin far som en feg opportunist och sin mor som en hjärtlös medlöpare. Hans syskon har valt att ta avstånd från hans verk. ”Min äldste bror sa: ”Jag vet att far var en förbrytare, men jag älskade honom””, berättar han.
För Niklas Frank har det varit en lång och smärtsam väg att bearbeta sin familjehistoria. Han påpekar att tyskarna måste konfrontera sitt förflutna för att förstå konsekvenserna av sina handlingar. ”Det blev som om brottslingarna under andra världskriget inte hade något med oss att göra”, säger han.
Trots sin ålder fortsätter han att besöka skolor för att hålla föredrag och påminna de yngre generationerna om Förintelsens grymheter. ”När jag nämner ordet jude i klassrummet, uppstår en vansinnig spänning”, förklarar han. ”Det är som att tyskarna har fått nog av att konfronteras med sin historia”.
Hans far, Hans Frank, var känd för sin intellekt och charm, men blev även en symbol för nazismens grymheter. Niklas beskriver hur hans far hade en livsstil av lyx samtidigt som han var ansvarig för massmord. ”Vi lekte kurragömma i kryptan där polska noblessen låg begravd”, minns han.
Hans Frank försökte att framstå som en kärleksfull familjefar, men Niklas upplever att han berövades möjligheten att känna ömhet. ”Min pappa tog ifrån mig förmågan att känna ömhet”, säger han. Det var först efter hans hustrus död som han insåg att han troligen varit psykiskt sjuk under lång tid.
Idag bor Niklas Frank på en gammal bondgård i Schleswig-Holstein. Han har skapat ett monument av en krokodil som kramar en krokodiltår, vilket han anser är det enda ärliga Holocaustmonumentet i Tyskland. Genom sina skrifter och föredrag fortsätter han att kämpa för att minnet av Förintelsen ska leva vidare.
