Klimatpolitiska rådet har nyligen släppt en rapport som ger stark stöd för oppositionen, men det finns en viktig fråga kvar: Är oppositionen verkligen beredd att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla klimatkraven, med tanke på de potentiella konsekvenserna? Det kan vara så att det pågående Irankriget erbjuder en lösning på den komplexa klimatfrågan.
Regeringens fokus på att sänka bränslepriserna har lett till en svår situation för Sverige, där utsläppen istället har ökat. EU:s klimatkrav blir allt mer avlägsna, och stora böter kan bli följden om de inte uppfylls. Utbyggnaden av vindkraft har stagnerat, och därigenom har förtroendet för den svenska klimatpolitiken minskat. Dessutom har regeringens löften om ny kärnkraft ännu inte infriats, och elektrifieringen av fordonsflottan har också tappat fart.
Den nuvarande situationen förvärras av internationella händelser som påverkar energimarknaderna, där Irankriget blottar EU:s sårbarhet i relation till olje- och gasimport från diktaturer. I värsta fall riskerar vi en ny energiprischock. Stora EU-länder, som Frankrike, Tyskland och Italien, överväger nu att lättare regler kring utsläppsrätter, vilket kan bromsa klimatomställningen ytterligare.
Samtidigt som Sverige går in i en valrörelse visar senaste mätningar från Novus att klimatfrågan fortfarande är en av de viktigaste för väljarna. Väljarna förväntar sig att få svar på hur den stora utsläppsskulden ska hanteras. Regeringen har hittills inte presenterat några konkreta lösningar, utan har överlåtit frågan till utredare som Svante Mandell, vars rapport ska presenteras i maj. Mandell har redan antytt att en höjning av reduktionsplikten kan bli nödvändig.
Det verkar som att det enda sättet att få bukt med utsläppen är att minska användningen av fossila bränslen. Tidigare har det visat sig att sänkningar av reduktionsplikten har lett till att klimatkraven inte uppfyllts. Det har funnits kritik mot regeringens ryckighet kring klimatfrågor och dess påverkan på investeringsklimatet.
Det råder brådska att agera, enligt Klimatpolitiska rådet, för att stänga det växande utsläppsgapet. Men frågan kvarstår: vilket parti är faktiskt berett att ta de tuffa beslut som krävs? Endast Miljöpartiet verkar vara villigt att lova höjda bränslepriser, vilket knappast skulle glädja Magdalena Andersson.
Det är möjligt att Irankriget kan fungera som en katalysator för att driva klimatpolitiken framåt. Utfasningen av fossila bränslen är inte bara en klimatfråga, utan även en fråga om säkerhet och ekonomisk stabilitet. Ulf Kristersson och andra regeringschefer har argumenterat för att minska beroendet av fossila bränslen kan stärka vår motståndskraft och sänka energikostnaderna. Historiskt har säkerhetsargument varit avgörande för energipolitik i Sverige, och det är dags att dessa perspektiv återigen får en framträdande plats i debatten.
