En ny serie proiranska propagandafilmer har fått stor spridning på sociala medier, där en kallsvettig figur av ”Lego-Trump” spelar en central roll. Dessa filmer syftar till att förlöjliga den amerikanske presidenten och samtidigt avleda uppmärksamheten från den brutala verkligheten av kriget, enligt medievetaren Bengt Johansson.
I filmerna sitter tre Legofigurer som föreställer Donald Trump, Benjamin Netanyahu och Satan runt ett bord. En av sekvenserna visar ”Lego-Trump” som nervöst läser i en mapp märkt ”Jeffrey Epstein-dokumenten” innan han trycker på en knapp som avfyrar en raket mot Iran. Dessa klipp har skapats med hjälp av AI-teknologi och har ingen koppling till det officiella Lego-varumärket.
Enligt Johansson är syftet med att använda populärkultur i propagandan att nå en global publik. ”Lego” är ett globalt varumärke som många känner till, vilket gör att även de som inte tror på budskapet kan sprida klippen av nyfikenhet eller avsky. Det handlar inte bara om att övertyga, utan även om att sprida narrativet brett.
I filmerna framställs ”Lego-Trump” som en frustrerad och rädd figur, ofta i svettiga situationer. En sekvens har en AI-genererad raplåt där han styrs av Netanyahu och gråter när Wall Street kraschar. I klippen upprepas ordet ”förlorare” i versaler på skärmen, vilket tyder på att de riktar sig särskilt till en amerikansk publik snarare än den iranska befolkningen.
Johansson påpekar att målet är att förändra den amerikanska allmänhetens uppfattning om kriget, för att minska stödet för det. Det är oklart om filmerna produceras av en privatperson eller en så kallad propagandafabrik, men denna osäkerhet gynnar Iran. Klippen kan tolkas på olika sätt och ge upphov till konspirationsteorier utan att den iranska regimen behöver stå till svars.
Som svar på denna typ av propaganda använder även Vita huset populärkultur i sin krigspropaganda. Klipp som publiceras på sociala medier gör jämförelser mellan spel och riktiga militära insatser, med målet att framhäva USA:s framgångar. Johansson konstaterar att dessa filmer är mer nationalistiska, i kontrast till de iranska Legoklippen som har en satirisk ton.
Trots den humoristiska framställningen av kriget i dessa filmer, finns det en blodig verklighet som inte skildras. Enligt en sammanställning har över 3 000 personer dött i regionen sedan krigets utbrott, där majoriteten är iranska medborgare. Johansson varnar för att propagandan kan ge en förvrängd bild av kriget, där lidande och död osynliggörs i en hyperverklighet där kriget framstår som påhittat.
