En allvarlig utredning har inletts av polisen gällande vanvård på äldreboendet Silverpark i Täby, där dementa pensionärer har rapporterats ha lidit av extremt försummad vård. Flera anställda och anhöriga vittnar om en vård som helt har havererat.
I fokus står 81-åriga Alice, som enligt läkare har drabbats av nekros och allvarliga infektioner efter långvarig misskötsel av hennes sår. Trots graverande bevis avfärdar företaget bakom boendet, Vardaga, anklagelserna och hävdar att ingen allvarlig vanvård har förekommit, samtidigt som de ökar utdelningen till aktieägarna.
Dottern till Alice upptäckte situationens allvar först när hon krävde att få vara med under omläggningen av såren. När bandagen togs bort framkom det att såren var infekterade och fyllda av var som rann längs hennes ben. På sjukhuset konstaterades en allvarlig bakterieinfektion och döende vävnad under fötterna. Dessutom saknades dokumentation om hur såren hade utvecklats.
Efter dessa avslöjanden har polisen inlett en förundersökning om misstänkt vanvård, och en granskning pågår hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO), dit både personal och anhöriga har larmat.
Trots den allvarliga situationen har ledningen för Silverpark konsekvent avfärdat kritiken. Verksamhetschefen har påstått att det inte är möjligt för en boende att ha svåra, variga sår utan att vård ges, och att det ska ske regelbunden samverkan med läkare.
Det är dock inte bara Alice som har lidit av vanvård. Personal har vittnat om att andra äldre också har drabbats av sår där larver har krupit i den öppna vävnaden. I vissa fall ska personal ha beordrats att skölja bort larverna i duschen och att inte dokumentera händelserna, vilket har skapat en tystnadskultur.
Handlingsplaner och rutiner för vården tycks ha brustit. I dokument från tillsynsmyndigheter framgår att minst tre äldre på Silverpark under det senaste året har haft sår som allvarligt misskötts. I ett av fallen avled en äldre person kort efter att ett trycksår aldrig läkt på grund av brister i rutiner och journalföring.
Personal har också uttryckt att de uppmanats att spara på hygienmaterial, vilket ofta har resulterat i att boende får en begränsad mängd blöjor oavsett behov. Bemanningen är så pressad att en undersköterska ibland har ansvar för upp till nio dementa boende, vilket leder till att grundläggande omsorg inte kan ges.
Boendet marknadsförs som ett modernt och aktivt alternativ, men personalen beskriver en verklighet där de knappt hinner städa eller ge den omsorg som de äldre behöver. Detta står i stark kontrast till de värderingar som Vardaga framhäver, där respekt och ansvar betonas i deras verksamhet.
Det återstår att se hur utredningarna av IVO och polisen kommer att påverka ledningen för Silverpark och om eventuella åtal kommer att väckas. För Alice och de andra äldre på Silverpark har skadorna redan inträffat, och vissa av de utsatta har redan avlidit.
