Tusentals svenskar tvingas söka psykiatrisk vård under tvång, vilket påverkar deras framtida relation till vården negativt. Enligt en ny rapport från Socialstyrelsen har cirka 8 500 vuxna under 2023 blivit föremål för tvångsvård, där en femtedel av dessa haft sin första kontakt med psykiatrin under sådana förhållanden. Det är en alarmerande utveckling som pekar på att många av dessa patienter löper en ökad risk att söka vård igen under liknande omständigheter, med högre självmordsrisk efter utskrivning.
Det finns betydande skillnader i kvalitet och tillgång till psykiatrisk vård mellan olika regioner, vilket visar på att grundläggande rättigheter inte alltid tillgodoses. Många av de som inte söker hjälp frivilligt hamnar istället i akuta situationer där tvång blir aktuellt, vilket skapar en ond cirkel av rädsla och bristande tillit till vården.
Enligt NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) och Mind möter många individer en ovilja att söka psykiatrisk hjälp på grund av rädsla för inläggning under tvång. Denna rädsla leder inte bara till nya problem utan förstärker även de negativa upplevelserna av vården. Många rapporterar att de inte får den hjälp de har rätt till, med snabba utskrivningar och långa väntetider som vanliga klagomål.
Det är också värt att notera att kvinnor och tjejer ofta utsätts för mer integritetskränkande tvångsåtgärder, vilket ytterligare understryker behovet av förändringar inom psykiatrin. Socialstyrelsens statistik visar att kvinnor har mer otrygga erfarenheter inom den psykiatriska tvångsvården, något som måste adresseras.
För att förbättra situationen föreslår NSPH, Mind och Psykologförbundet en rad åtgärder. För det första bör regionerna göra egna utvärderingar för att identifiera brister inom den psykiatriska tvångsvården. Detta inkluderar att följa upp patienternas välbefinnande efter utskrivning och att arbeta för att återuppbygga tilliten hos de som har vårdats under tvång.
Vidare betonas vikten av att satsa på förebyggande insatser innan situationer blir akuta, samt att stärka primärvården som en del av den psykiatriska öppenvården. Genom att utveckla fler mobila vårdformer och erbjuda självvald inläggning kan man minska behovet av tvångsvård och ge patienter bättre stöd i rätt tid.
Det är avgörande att samverkan mellan olika samhällsaktörer förbättras för att skapa hållbara livsmöjligheter för de som lider av psykisk ohälsa. Med en mer personcentrerad och förtroendeingivande vård kan vi öka chanserna för återhämtning och i förlängningen rädda liv.
