En ung hem lös man knackade på dörren till Rob och Dianne Parsons i Cardiff dagen före julafton 1975. Det oväntade besöket ledde till en livslång relation som varade i över 45 år. Ronnie Lockwood, som kom med en djupfryst kyckling i handen, blev inbjuden att stanna över julhelgen.
Rob Parsons mindes att han kände igen Ronnie från sin barndom men visste inte mycket om honom. ”Jag frågade honom varför han hade en kyckling, och han berättade att någon gett honom den i julklapp,” sa Rob i en intervju med BBC. I ett ögonblick av medmänsklighet sade han dessa ord som skulle förändra deras liv: ”Kom in.”
Under julen stannade Ronnie kvar hos paret, som vid den tiden hade svårt att se honom bo utan stöd. Han hade en diagnos på det autistiska spektrumet och hade varken fast jobb eller bostad. Det blev en ny familjedynamik där Ronnie blev en del av deras liv när de fick barn och senare barnbarn.
Ronnie Lockwood bodde hos Parsons fram till sin bortgång 2020. Hans sista timmar präglades av pandemins restriktioner, vilket ledde till ett känslomässigt avsked genom ett sjukhusfönster. Rob Parsons har delat sina minnen i en bok och reflekterar över hur Ronnie berikade deras liv.
Trots att det ibland kunde vara påfrestande, övervägde paret aldrig på allvar att be honom flytta ut. En gång, efter att Ronnie bott hos dem i flera år, närmade de sig honom med förslaget om att han skulle få en egen lägenhet. Men hans oro över att ha gjort något fel fick dem att tveka. ”Det ögonblicket fick oss att vekna,” förklarade Rob.
De berättar för BBC att många undrar hur det kunde bli så här, att Ronnie stannade så länge. ”Men sanningen är att vi tog det en dag i taget,” säger Rob. Deras liv var rikare för att Ronnie var en del av dem.
