Den japanske filosofen Kohei Saito har återupplivat intresset för Karl Marx i Japan och hans verk översätts nu till flera språk. Saito strävar efter att förena den marxistiska traditionen med den gröna ekologiska rörelsen för att skydda vår hotade planet.
I en tidsålder där ekonomiska analyser ofta hyllar ökad konsumtion som ett tecken på framgång, som i Sydsvenskan där analytikern Erik Magnusson påpekar att ”svenska folket ökat sin konsumtion”, ställs vi inför allvarliga målkonflikter. Samtidigt rapporteras det om rekordhöga utsläpp av växthusgaser och att det är ”praktiskt omöjligt” att begränsa den globala uppvärmningen utan stora förändringar i infrastrukturen.
Saito ser Marx som en centralgestalt i diskussionen om kapitalismens ekologiska effekter. Hans bok ”Marx i antropocen”, som nu finns i svensk översättning av Peter Samuelsson, har sålts i över en halv miljon exemplar i Japan och har väckt intresse bland yngre läsare för marxismen.
Med sitt arbete vill Saito skapa en ”ny folkfront” som kan skydda planeten. Han argumenterar för att både marxismen och ekologin har ett gemensamt mål: att kritisera kapitalismens oförmåga att hantera naturens resurser på ett hållbart sätt. Saito framhåller att Marx har ett ekologiskt perspektiv som tidigare inte har fått tillräckligt med utrymme inom marxismen.
Efter publiceringen av det första bandet av ”Kapitalet” 1867 inträffade ett skifte i Marx tankesätt. Han började ifrågasätta den ”prometheiska andan” och studerade naturvetenskap samt förkapitalistiska samhällen. Saito menar att Marx insåg att människans strävan efter att dominera naturen skulle misslyckas om vi inte kunde kontrollera vår relation till den.
Enligt Saito kräver avskaffandet av kapitalets dominans en nedskalning av produktionen. Han kallar Marx för ”nervväxtkommunist” och hävdar att Marx senare anteckningar har förbisetts, delvis på grund av hur hans vän och kollega Friedrich Engels redigerade hans verk efter hans död.
Stora delar av ”Marx i antropocen” består av Saitos polemik mot andra marxister. För att förstå hans argumentation krävs förkunskaper om marxistisk teori, något som kan göra hans arbete svåråtkomligt för nybörjare.
Trots detta pågår en viktig diskussion om kapitalismens ekologiska gränser. Marx har länge analyserat det kapitalistiska produktionssättet, och Saito belyser hur detta system bidrar till att ignorera ekologiska begränsningar. Marx skrev att ”rikedom” i det borgerliga samhället reduceras till produktionens värde, vilket gör det omöjligt att se rikedom som en utveckling av mänskliga krafter.
Saito argumenterar för att vår ekonomiska logik, som strävar efter ständig tillväxt, är grunden till klimatkrisen. Han menar att vi måste tänka om och agera utifrån en insikt om att våra måttstockar för rimlighet är felkalibrerade. En radikal förändring i vårt tänkande om ekonomi och ekologi är avgörande för att hantera de utmaningar vi står inför i dagens samhälle.
