År 2025 har varit präglat av svåra utmaningar som folkmord, klimatkris och högerradikalisering. Trots detta har jag funnit ett ljus av hopp i det växande motståndet. Gatorna i Sverige och världen har fyllts av protester mot Israels handlingar i Gaza, där vanliga medborgare samlas för att kräva vapenvila och efterlevnad av internationell rätt.
Aktivister har kämpat hårt för att bryta den illegala blockaden av Gaza, trots hot och våld. Politiker har reagerat med oro över det ökande motståndet och har svarat med auktoritära åtgärder. I Sverige diskuteras nu inskränkningar av demonstrationsrätten, medan aktivister i USA fängslas och i Storbritannien stämplas som terrorister, likställda med Al-Qaida.
Trots hoten har protesterna fortsatt och gjort skillnad. Politisk press har tvingat flera ledare att stå till svars och ändra sina ståndpunkter. Även etablerade medier, inklusive denna tidning, har börjat kalla det som sker i Gaza för folkmord, ett steg framåt som inte skulle ha varit möjligt utan aktivisternas engagemang.
Den svenska Högsta domstolen har nyligen friat aktivister som blockerat E22:an under rusningstid och de som utfört aktioner mot konstverk på Nationalmuseum. I båda fallen förklarade aktivisterna att deras handlingar syftade till att minimera skador, vilket visar på en medvetenhet om konsekvenserna av deras aktioner.
Oavsett åsikter om metoderna är det tydligt att grupper som Återställ Våtmarker har haft en betydande påverkan på debatten om klimat och miljö. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari talar ofta om vikten av att återställa våtmarker, och budgeten för restaurering har ökat.
Under 2025 har även fackliga aktivister kämpat mot en miljardärsprojekt som hotar arbetstagares rättigheter, vilket har satt den svenska modellen i fokus globalt. Hoppet har också kommit från gemene man, som vägrar att ange papperslösa eller som i vardagen visar omtanke och solidaritet.
Det handlar om sjuksöterskor, lärare och socialsekreterare som sätter individen före myndigheternas krav. Det handlar om grannar som hälsar i trappen och medpassagerare som erbjuder sin plats till de som behöver den mer. Det är dessa handlingar som ger mig hopp för framtiden.
Inför det nya året, trots att högervindarna blåser starkare än på länge, känner jag en trygghet i att motståndet är starkare än det har varit på länge.
