Den danska regeringens satsning på koldioxidinfångning och lagring (CCS) har i praktiken kollapsat. Av tio utvalda projekt som kunnat söka stöd från en fond på totalt 28,7 miljarder danska kronor återstår nu endast ett företag som har för avsikt att gå vidare.
Enligt uppgifter från Christian Sandström har nio av de tio bolagen beslutat att inte fortsätta med sina ansökningar om bidrag. Det enda bolaget som fortfarande planerar att delta är Aalborg Portland. Bland de företag som dragit sig ur finns välkända aktörer som Ørsted, Hofor, Energnist och A2X.
Orsaken till avhoppen anges vara de alltför höga finansiella riskerna kopplade till villkoren i stödsystemet. I en intervju med branschmediet Energiwatch framhåller företag att kraven anses svåra att uppfylla inom de angivna tidsramarna.
Deadline för ansökningar till stödfonden sattes ursprungligen till den 17 december, men har redan skjutits fram vid flera tillfällen. Efter att ytterligare ett bolag, Vestforbrænding, meddelat att man inte längre deltar, har den danska Energimyndigheten återigen valt att förlänga tidsfristen.
Företagen pekar bland annat på att anläggningar måste vara i drift senast 2030, samtidigt som beslut om inhemsk lagringskapacitet på land förväntas dröja till 2027. Det finns även oro för sanktioner om utlovade infångningsvolymer inte uppnås i tid.
Sandström belyser också situationen i Sverige där CCS-teknik blivit föremål för miljardinvesteringar från pensionsfonder och offentliga aktörer. Investeringarna har bland annat kopplats till Stockholm Exergi och inkluderar pensionsfonder som Alecta och finska Keva, samt Stockholms stad.
Sandström beskriver läget i Danmark som ett tydligt misslyckande och sammanfattar att öronmärkta gratismiljarder aldrig är gratis. I praktiken leder dessa bidrag till storskalig kapitalförstöring, och företagen i Danmark har insett detta, vilket gör att de drar sig undan politikernas prestigeprojekt.
Även i Sverige har liknande nedskärningar skett. I slutet av förra året meddelade Heidelberg Materials att de pausar sin satsning på koldioxidinfångning vid cementfabriken i Slite på Gotland. Detta projekt har beskrivits som en av de största klimatinvesteringarna inom svensk industri, men bedöms nu som orealistiskt utan fortsatt offentligt stöd. Beskedet understryker hur starkt dessa projekt är beroende av skattepengar för att kunna realiseras, och utan sådan finansiering saknas tillräckliga kommersiella förutsättningar.
Utvecklingen i Danmark speglar således en oroande trend, där gröna industriprojekt tycks förlita sig på långvarigt och omfattande offentligt stöd för att bli genomförbara.
