Efter förhandlingar mellan USA och G7-länderna har amerikanska multinationella företag undantagits från OECD:s globala minimiskatt på 15 procent. I USA framhävs detta som en seger för nationell suveränitet, men reaktionerna i Europa, inklusive Sverige, är starkt negativa. Kritiker varnar för snedvriden konkurrens och ökad komplexitet i reglerna, vilket hotar hela konceptet med en ”global” minimiskatt.
Den globala minimiskatten, som enades om inom ramen för OECD och godkändes 2021, syftade till att förhindra att multinationella företag flyttar sina vinster till länder med låga skatter, vilket underminerar nationella skattebaser. Nästan 150 länder anslöt sig till överenskommelsen. Nu har dock USA, efter förhandlingar med G7, fått igenom ett undantag. Amerikanska företag kommer inte att omfattas av de centrala reglerna i systemet, med hänvisning till att USA redan har egna minimiskatteregler, enligt Tidningen Näringslivet i Sverige.
USA:s finansminister Scott Bessent beskriver uppgörelsen som en historisk seger som skyddar amerikanska företag och arbetstagare från det som han kallar ”extraterritoriell beskattning”. Denna kursändring kan knytas till Donald Trumps återkomst till Vita huset, där hans administration tidigt deklarerade att USA inte accepterar internationella skatteregler som kan påverka amerikanska bolag negativt.
I USA har reaktionerna varit övervägande positiva, särskilt bland republikaner och näringslivsorganisationer som länge kritiserat minimiskatten som ett intrång i den nationella suveräniteten. I Europa är dock stämningen en helt annan. Enligt en analys från Svenskt Näringsliv innebär uppgörelsen ett allvarligt hot mot ambitionen om lika konkurrensvillkor. Organisationen menar att amerikanska företag får tydliga fördelar, medan europeiska företag blir kvar i ett komplicerat och administrativt tungt system.
EU har redan implementerat stora delar av minimiskatten, vilket gör det svårt att snabbt återkalla reglerna utan betydande politiska och juridiska kostnader. Kritiker noterar att den globala minimiskatten var avsedd att vara just global. När USA, och potentiellt andra stora ekonomier, ställs utanför försvinner hela grundidén.
Istället för att skapa tydliga och förutsägbara regler, som var ett centralt löfte med OECD-processen, tyder den nya uppgörelsen på en ökad komplexitet. De förenklingsregler som introducerats, kända som safe harbour-regler, bedöms inte vara tillräckliga för att motverka den ökade komplexiteten. Detta är särskilt problematiskt för europeiska företag, som riskerar att få högre administrativa kostnader utan motsvarande konkurrensfördelar.
Frågan som nu ställs av många europeiska finansministrar är om den globala minimiskatten i sin nuvarande form är hållbar. Om stora ekonomier står utanför, medan EU fortsätter att följa regelverket, kan det riskera att försvaga investeringsklimatet i Europa ytterligare. För USA framstår situationen som en tydlig vinst, medan Europa och Sverige står inför en svår balansgång mellan skattepolitiska ambitioner och behovet av att förbli konkurrenskraftiga.
Det återstår att se om denna uppgörelse markerar början på slutet för den globala minimiskatten, eller starten på en ny och mer fragmenterad skatteordning. Klart är att debatten om minimiskattens framtid nu går in i en mer konfliktfylld fas.
