Den nya romanen ”Det jag vet om dig” av Éric Chacour har väckt stor uppmärksamhet, men mottagandet har varit blandat. Med en försäljning på 400 000 exemplar i den franskpråkiga världen och översättningar till 20 språk, framstår Chacour som en framstående debutant. Romanens huvudperson, Tarek, är en kristen egyptisk man som växer upp i Kanada och har sin framtid utstakad som läkare.
Berättelsen tar oss från Tarek som ung pojke till en medelålders man som befinner sig i en kärleksrelation med Ali, en ung man från Kairo. Denna relation, som utspelar sig mot bakgrund av det konservativa Egypten under 1980-talet, belyser ämnen som klasskillnader och skam. Tarek emigrerar till slut, där han lämnar familj och tradition bakom sig.
Kritiker som Greta Schüldt har dock påpekat att romanens poetiska språk ofta känns tomt och konstruerat. Citat som syftar till djup och livsvisdom framstår vid närmare granskning som ytliga. Många av romanens karaktärer känns stereotypa och förutsägbara, vilket gör att läsaren aldrig riktigt överraskas.
Romanens första del, skriven i du-form, presenterar en spännande berättarteknik, men den senare delen förlorar både känsla och romantik. Det som kunde ha blivit en djupgående utforskning av identitet och kärlek blir istället en kalkylerad berättelse. Éric Chacour, med sin bakgrund inom finanssektorn, tycks ha skapat en berättelse som slutar som en ekvation snarare än en litterär upplevelse.
Trots det stora intresset för verket, ifrågasätter många om litteraturen verkligen ska vara en matematisk uträkning, där känsla blir en bifaktor. För dem som söker en mer oberäknelig och djupgående läsupplevelse kan ”Det jag vet om dig” lämna en känsla av otillfredsställelse.
