När frågor rörande demografi och majoritetsbefolkningars framtid i Europa systematiskt avfärdas som rasism, förlamas det offentliga samtalet. Det har blivit allt svårare att diskutera dessa ämnen sakligt, då de präglas av moralisk laddning som gör varje analys till en potentiell anklagelse.
I dagens debatt sammanblandas begreppen ”white supremacy” och legitima frågor om demografisk och kulturell kontinuitet. Det som en gång kunde diskuteras öppet, uppfattas nu som en moralisk överträdelse, och de som uttrycker oro möts ofta med etiketter istället för sakliga argument.
Universiteten har under lång tid agerat ideologiska motorer i denna omvandling. Utbildningssystemet, medierna och politiken har bidragit till en syn där västerländsk historia har reducerats till ett skuldprojekt, vilket skapar negativa konnotationer kring begrepp som nation och majoritet. Kritisk teori och identitetspolitik har blivit dominerande ideal som styr hur studenter och samhällsmedborgare tänker och talar om dessa frågor.
Den pågående migrationspolitiken i Europa, som vissa menar innebär ett folkutbyte, har ytterligare komplicerat diskussionen. Medan demografiska frågor kanske inte är moraliska i sig, finns det en uppfattning att även vita människor har rätt till de länder där de har sina rötter och historia.
Det centrala i debatten är inte om ”white supremacy” är legitimt, utan snarare varför diskussionen om majoritetsbefolkningens framtid har blivit så polariserad. I en tid där olika grupper uppmuntras att värna om sina identiteter, är det märkligt att majoritetsbefolkningens intressen ofta betraktas som problematiska.
En tydlig illustration av denna dynamik är situationen för judiska samhällen i Europa, som idag utsätts för öppen fientlighet från vissa grupper. Antisemitism maskeras ofta som politisk kritik och ifrågasätter judars rätt till trygghet och kontinuitet.
Denna begreppsförvirring leder till en farlig situation där överlevnad och identitet kopplas till extremism, vilket gör det svårt att diskutera samhällsfrågor på ett nyanserat sätt. Det blir alltmer nödvändigt att kunna skilja mellan att vilja bevara sitt samhälle och att vilja dominera andra.
Debatten har därmed blivit en fråga om samhällets förmåga att hantera grundläggande frågor om identitet och överlevnad utan att stämpla varandra som rasister. I denna kontext är det avgörande att kunna diskutera dessa frågor utan att det leder till moraliska panikreaktioner och fördömanden.
