Under de senaste två åren har två incidenter inträffat där bilar har kört in i folkmassor som protesterat mot kriget i Gaza. Dessa händelser har skapat en stark känsla av ilska bland de som riskerat liv för att uttrycka sitt missnöje med vad de anser vara folkmord.
Det politiska svaret på dessa händelser har varit förvånansvärt svagt. Tänk om förövaren hade varit islamist; reaktionerna skulle sannolikt ha varit helt annorlunda. Samtidigt som små barn dödats av israeliska styrkor, har ambulanser och civila mål blivit legitima mål för våld.
Det är värt att notera att Benjamin Netanyahu är efterlyst för krigsbrott. I Sverige finns det en utbredd kritik mot den israeliska krigföringen, vilket sträcker sig över det politiska spektrumet från vänster till höger. Många svenskar, i olika politiska läger, känner starkt för att protestera mot det som de ser som en brutal politik.
Biografen Zita beslutade att delta i en bojkott av israeliska varor och tjänster för att pressa Israel att följa internationell lag. FN:s internationella domstol har konstaterat att Israels ockupation av palestinska områden är olaglig och att landet bedriver en apartheidliknande politik. Denna form av bojkott är inte olik de metoder som användes för att motverka apartheid i Sydafrika.
Som svar på Zitas ställningstagande har biografen nu blivit hotad med bombattentat. Moderaten Dennis Wedin har uttryckt sitt missnöje med Zitas beslut, inte på grund av hoten, utan på grund av biografens politiska ställning. På sociala medier har han skrivit att Zita får årligen 1,5 miljoner kronor från Stockholms stad, men att detta tydligen inte är tillräckligt för att alla stockholmare ska känna sig välkomna.
I SvD skriver en ledarskribent att Zitas ställningstagande mot folkmord är en totalitär impuls. Hon drar en parallell till historiska händelser och säger att det handlar om att markera platser där vissa inte är välkomna, vilket påminner om uttrycket ”judenfrei”.
Som en följd av hoten har Zita nu valt att backa från sin bojkottslinje. Den svenska högern har därmed, enligt många, tappat sitt sista uns av värdighet i denna fråga.
