I över hundra år har fotbollsorganisationer haft ett kort att spela när det kommer till politiska frågor: ”Idrott och politik hör inte ihop.” Men nu har situationen förändrats, särskilt med Fifa och dess president Johnny Infantino i spetsen.
Nyligen deltog Infantino i Världsekonomiskt Forum i Davos, där han uttryckte att ”fotboll är en viktig ekonomisk aktör i världen” och betonade sportens potential att främja fred. Under sitt besök fick han även telefonsamtal från statsledare som tackade honom för att deras nationer kvalificerat sig till VM, vilket de menade skulle leda till fred och stabilitet i deras länder.
Infantino stödjer öppet Donald Trump och hans fredsinitiativ, trots att många europeiska demokratier avvisar att delta i sådana projekt, som de anser vara en blandning av autokrater och miljardärer. Av de nationer som har undertecknat Trumps deklaration, kan många klassas som auktoritära, vilket reser frågor om vad Fifa egentligen står för.
Det är tydligt att Infantino har tagit på sig rollen som en politisk aktör och att Fifa nu agerar som en organisation med egna politiska intressen. Det finns ingen gråzon längre. Att acceptera en medalj från en autokrat är en annan sak än att aktivt stödja en politisk ledare som Trump, som har en aggressiv politik mot flyktingar.
Den antirasistiska organisationen Never Again har nu uppmanat till bojkott av VM, med hänvisning till att Trump-administrationens politik står i strid med idrottens inkluderande värderingar. Rafal Pankowski, en av grundarna, menar att fotboll bör användas som ett verktyg för fred, inte som en täckmantel för fördomar.
Svenska fotbollsorganisationer, som Hammarby, har också börjat prata om behovet av ökad transparens i övergångar och ekonomiska aspekter av sporten. Med krav på ansvarstagande och insyn i hur pengar hanteras, visar detta att det finns en önskan om att upprätthålla en demokratisk ryggrad inom svensk fotboll.
Infantino och Fifa står nu inför en kritisk tidpunkt. De som leder fotbollen i Sverige och resten av världen måste ställa sig frågan: Vad tycker vi om den nuvarande utvecklingen? Det har blivit allt svårare att ignorera det politiska landskapet som påverkar sporten.
Det finns en uppenbar risk att tystnad kan tolkas som acceptans. När fotbollsorganisationer väljer att inte ta ställning, oavsett skäl, skickar det en signal om att de accepterar den rådande ordningen. Det är dags för fotbollsledare att stå upp och visa var de står i dessa viktiga frågor.
