En morgon i december stod Truphena Muthoni, 21 år gammal, i parken utanför guvernörskontoret i Nyeri, Kenya, och inledde ett unikt rekordförsök. Målet var att krama ett träd längre än någon annan i världen, i hela 72 timmar, för att hamna i Guinness rekordbok.
Hela landet samlades för att följa hennes kamp, som syftade till att öka medvetenheten om klimatförändringar och avskogning. Tre dagar senare nådde hon sitt mål och fick personliga gratulationer från landets president. Wangari Maathai, en nationalikon som tilldelades Nobelpriset för fred 2004 för sin kamp för att skydda Kenyas skogar, skulle troligen ha varit stolt över hennes insats.
Inom kort efteråt fick Truphena sitt certifikat från Guinness World Records. Men knappt hade bläcket torkat på papperet innan rekordet hotades. I grannstaden Muranga började frikyrkopastorn Jimmy Irungu kramandet av ett träd i en avsikt att öka medvetenheten om cancer, vilket ledde till att han försökte hålla ut i hela 80 timmar. Tyvärr kollapsade han under den 79:e timmen och fick föras till sjukhus.
Denna rekordjakt stannade dock inte där. Stephen Gachanja tog sig an utmaningen för att samla in pengar till sin sjuke bror. Det verkade som om hela Kenya hade inlett det nya året som trädkramare. I byn Buuri blev en 62-åring, som protesterade mot elefantinvasioner, också inlagd på sjukhus efter att ha kramat ett träd i 90 timmar. En video som senare spreds avslöjade dock att han hade tagit en paus för att röka en cigarett under en kort stund.
Det finns en viss oro kring hur länge denna trend kan fortsätta. Deltagarna behöver nu allt mer tid och engagemang för att slå de nya rekorden, samtidigt som intresset tycks avta i takt med att antalet rekordförsök ökar. Snart krävdes det 100 timmar av en man i Naivasha, som protesterade mot diskriminering av människor med missfärgade tänder. Nyligen rapporterade en lokaltidning om en kvinna som gav sig på att krama ett träd i 48 timmar, men hon gav upp efter en timme och gick hem.
Kanske innebär detta slutet på trenden, eller så fortsätter kenyanerna att krama träd i tysthet, utan att det längre noteras. Har det då ens hänt?
Från Johannesburg skriver Erik Esbjörnsson, Afrikakorrespondent, som för närvarande läser om Susan Williams ”Who Killed Hammarskjöld”, en bok om den mystiska flygkraschen i Ndola för 65 år sedan, samt ser fram emot en semester vid foten av Kilimanjaro i norra Tanzania.
