Den svenska livsmedelsindustrin är beredd att intensifiera sitt arbete med beredskap, men det finns ett stort behov av att diskutera hur detta arbete ska finansieras. Björn Hellman, vd för Livsmedelsföretagen, framhåller att företagen inte ensamt kan bära kostnaderna för en ökad beredskap.
Det är helt tydligt att näringslivet spelar en avgörande roll för landets motståndskraft. Under de senaste åtta åren har bransch- och arbetsgivarorganisationen för 750 svenska livsmedelsproducenter arbetat aktivt med beredskapsfrågor. Utmaningar som sommartorkan 2018, pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har medfört stora påfrestningar för medlemsföretagen. Trots dessa svårigheter har det funnits en stabil tillgång på svensk mat och dryck, mycket tack vare medlemmarnas engagemang och flexibilitet, som beskrivs i rapporten ”Recept för resiliens”.
Även om det finns framsteg att rapportera om, kan vi inte slå oss till ro. Sverige står inför potentiellt allvarligare hot och kriser. Mikael Frisell belyser flera konstruktiva förslag för att stärka beredskapen, med fokus på planering, information och utbildning av personal. Broschyren ”Beredskap för företag” är ett värdefullt verktyg i detta arbete. Men i slutändan handlar det om resurser. Att öka beredskapen kräver investeringar som kostar pengar.
Under de senaste åren har många av våra medlemmar haft det ekonomiskt tufft. Trots att matpriserna har stigit har producenternas lönsamhet minskat. Enligt uppgifter var lönsamheten inom livsmedelsindustrin negativ under 2022–2023. Även om läget har förbättrats något, är lönsamheten fortfarande mycket låg. Företagen måste prioritera att täcka löner, elräkningar, råvaror och andra grundläggande kostnader för produktion, vilket gör det svårt att investera i beredskap.
För att stärka livsmedelsberedskapen kan medlemsföretagen öka sin produktion, men detta blir en utmaning om politiska beslut gör det dyrare och mer komplicerat. Det handlar om kraftigt ökade avgifter för förpackningar, avfallshantering och elnätsavgifter. Förslaget från Myndigheten för civilt försvar om att implementera cybersäkerhetsdirektivet NIS-2 kan kosta ett enskilt företag flera miljoner kronor per år. Nyheten om att Falköpings mejeri blev polisanmält för att ha ökat sin produktion är ett exempel på de hinder som företagen står inför.
Det är dags att ta diskussionen om hur den ökade beredskapen ska finansieras. Kostnaderna måste delas rättvist mellan staten och näringslivet. Myndigheterna bör dessutom redan nu planera för regelamnesti i en akut kris, så att företagen kan fokusera på att lösa problem.
