Oro och kritik växer kring NU-sjukvården när både patienter och vårdpersonal uttrycker sina upplevelser av systemets brister. Under en diskussion har sjukhusdirektör Björn Järbur försvarat verksamheten, samtidigt som han konfronteras med allvarliga anklagelser om sviktande vård.
Oavsett kritikens ursprung, oavsett om den kommer från patienter eller från vårdpersonal, upprepas Järburs byråkratiska svar som sällan ger konkreta lösningar. Många upplever att sjukhusets svar är tomma och att de verkliga problemen ignoreras. I Sverige, och särskilt i NU-sjukvården, krävs det att man är tillräckligt frisk för att få den vård man behöver, eller att man har anhöriga som kan föra sin talan. Om man är sjuk har man sällan möjlighet att få den hjälp man behöver.
Enligt kritiker har Västra Götalandsregionen (VGR) investerat enorma summor i ett system, känt som Millennium, som har visat sig vara ett misslyckande. Detta har lett till att resurser som kunde ha använts för att förbättra vården istället har slösats bort. Det finns en utbredd känsla av att administrationen är för stor och att den tar pengar som borde gå direkt till patientvård.
Den pressade situationen inom NU-sjukvården har resulterat i att personalen, inklusive sjuksöterskor och undersköterskor, ofta tvingas arbeta under oacceptabla förhållanden. Det rapporteras att dygnsvila ofta åsidosätts på grund av personalbrist, vilket leder till att schemat ändras muntligt snarare än digitalt. Detta gör att avvikelser inte registreras i schemaläggningssystemet.
Trots de stora påfrestningarna kämpar vårdpersonalen för att ge alla patienter den uppmärksamhet de förtjänar. Det finns en allmän enighet bland personal och anhöriga om att situationen är ohållbar, där vårdpersonal upplever att patientsäkerheten inte längre kan garanteras och att risken för vårdskador har ökat.
Kritiken från vårdpersonal, som den anonyma sjuksöterska nr 2, pekar på en kultur av rädsla för repressalier som hindrar dem från att rapportera problem. Arbetet inom vården ses som ett privilegium, men ledarskapet upplevs som mer fokuserat på kostnader än på att rädda liv.
Det är tydligt att NU-sjukvården står inför stora utmaningar och att både patienter och personal kräver förändringar för att säkerställa en bättre och säkrare vårdmiljö.
