Kalena berättar om hur hennes make skickar bilder på deras katt varje dag efter lunch. Motivet i dessa bilder är alltid detsamma: en suddig katt med glänsande svart päls och gula ögon. Ofta ligger katten hopkurad på maken, som då ser nöjd ut. Ibland rör sig katten mellan maken och datorn för att söka uppmärksamhet, eller står på helspänn och bevakar sophämtningen.
Det är morgon i USA, som Ronald Reagan en gång uttryckte det under en presidentkampanj. Familjen i Amerika vaknar, men tonåringarna vill oftast inte vara med på bild. Därför får det bli katten som får ta plats i chatten mellan Kalena och hennes man. För Kalena är det ingen nyhet att ett älskat husdjur kan fylla tomrummen i livet. Hennes barndomshem dominerades av katten Agnes, som var en centralfigur när barnen flyttade hemifrån. Kalena minns tydligt ögonblicket av Agnes död, som fortfarande är levande i minnet av hennes far, som spelade ”Tosca” på skivspelaren.
I en OS-rapportering i Dagens Nyheter nämner snowboardåkarens Alessandro Barbieri sin rutin för att hantera nervositet. Varje gång han tävlar ber han sin mamma skicka en bild på sin katt, vilket hjälper honom att finna lugn. Kalena förstår nu varför hennes man skickar så många bilder på katten. Många dagar är en kamp för dem när de befinner sig på varsin sida av Atlanten, vilket gör att kattbilderna blir som en slags medicin för henne.
Hon reflekterar över att katten, likt ett äktenskap, kan vara både en trygghet och en källa till spänning. Ibland ligger de hopkurade tillsammans, andra gånger står de på helspänn och väntar på livets små händelser, som sopbilen. Genom att dela dessa stunder via bilder fortsätter de att upprätthålla sin kontakt och kärlek, trots avståndet.
För den som vill läsa mer kan de ta del av fler kåserier, där Kalena bland annat utforskar känslan av att alltid ha Oscarsjuryn i hälarna, oavsett vart man går.
