I en debattartikel argumenterar statsvetarprofessorn Leif Lewin för att affärsmän som ger sig in i politiken, såsom Donald Trump, är dömda att misslyckas. Han påpekar att den så kallade public choice-teorin, som hävdar att politiska beslut drivs av samma kortsiktiga egenintresse som marknaden, förenklar en komplex verklighet.
Teorin, som förespråkas av vissa akademiker, bygger på tron att individer agerar utifrån sitt eget bästa i både affärer och politik. Lewin menar att detta synsätt ignorerar politikens unika dynamik, där kollektiva beslut är avgörande för att hantera samhällsproblem. Utan en stark stat kan marknaden inte skydda sig mot intrång eller brottslighet, vilket gör att politiken har en fundamental roll som skiljer sig från marknadens logik.
Lewin kritiserar flera hypoteser inom public choice, som till exempel att väljare alltid skulle rösta utifrån ekonomiska intressen. I verkligheten handlar det snarare om vilket parti som uppfattas som bäst rustat att hantera samhällsekonomin. Dessutom, till skillnad från vad hypoteserna föreslår, infriar ofta partier sina vallöften, särskilt i Sverige, där väljarnas minne är långt.
En central punkt i Lewins argumentation är att om en politiker omfamnar public choice-teorin, som Trump gör, kan det leda till katastrofala konsekvenser. Han påpekar hur Trump ofta hamnar i underläge gentemot ledare som Vladimir Putin, som har en strategisk och långsiktig vision för Ryssland. Lewin jämför Trump med en idrottsman som försöker tävla i en sport för vilken han inte är tränad.
För att förstå den politiska arenan, påpekar Lewin, krävs en djupare insikt i de idéer som formar världshändelser. Han refererar till George Kennans analys av Sovjetunionens långsiktiga strategier, vilket visar att idéerna bakom politiska handlingar kan ha långtgående konsekvenser.
I slutändan varnar Lewin för att affärsmän som Trump riskerar att missförstå politikens komplexitet och därmed går miste om chansen att effektivt navigera i dess utmaningar.
