Året 2025 har präglats av en rad händelser och insikter som har gjort det omöjligt att betrakta dessa som isolerade. Genom noggrann granskning och reportage har mönster blivit tydliga, oavsett om det gäller bistånd, myndigheter, feminism, vindkraft, islamism eller trygghet.
Denna krönika sammanfattar både observationer från det gångna året och den bakgrund som format dessa insikter. Målet är inte att sätta mig själv i centrum, utan att förklara varför vissa samband har blivit omöjliga att bortse från. Allt fler ser nu konsekvenserna av den politik som har format dagens Sverige.
Med en mix av frustration och sorg ser jag tillbaka på året. Samtidigt har jag funnit en oförutsedd glädje och en försiktig hoppfullhet. Efter ett helt yrkesliv inom media och kommunikation har jag till slut återvänt till det som alltid varit min grund – språket. Det har varit fundamentalt för hur jag analyserar och förstår världen.
Min väg in i konst- och designvärlden präglades av miljöer där självständighet och omdöme värderades. Utbildningar i London och Maastricht har bidragit till en stark känsla för ansvar och intellektuell integritet. Men min tid inom den svenska akademin, där jag bland annat var lektor på Konstfack, blev en mardröm präglad av ideologisk likriktning.
Detta år kan inte sammanfattas med ett enda ord; det handlar om ett samhälle som långsamt tappar sitt gemensamma språk. Fler och fler frågor blir förbjudna att ställa, och verkligheten måste beskrivas vid sidan av det officiella samtalet.
Det är tydligt att vänstern idag agerar mot oliktänkande på flera nivåer – genom att tysta, stänga ute och rensa bort. Samtidigt har vänstern ett dominerande inflytande över traditionella medier och myndigheter.
Att stå upp för demokrati och yttrandefrihet i detta klimat är kostsamt och utmanande, men vi fortsätter att kämpa för att bevara Sverige som ett land värt att försvara.
Bistånd och bristande insyn
Året började med frågor kring bistånd, ett område som länge varit skyddat av en sorts moralisk immunitet. Sida har i årtionden varit en symbol för svensk generositet och ansvar. Men när misstankar om korruption och bristande kontroll blir allt mer påtagliga, väcks frågan om vad som egentligen skyddas.
Likheterna med internationella biståndsorganisationer som USAID är slående. När pengar, ideologi och prestige knyts samman skapas en miljö där transparens ses som ett hot. Kritik bemöts inte sakligt, utan istället med moraliska argument.
Tryggheten urholkas
Det har också blivit omöjligt att bortse från hur tryggheten i Sverige har urholkats. När svenskar väljer att lämna landet för att skydda sina familjer, indikerar det en grundläggande förändring. Artiklar om Åland handlade inte om romantik, utan om ett pragmatiskt val för att leva i ett samhälle där våld inte är normaliserat.
Stora förändringar sker i det tysta, och det offentliga samtalet fastnar ofta i symboldebatter. En händelse som våldtäkt på en 100-årig kvinna inom hemtjänsten belyser hur samhället misslyckas med att skydda sina svagaste.
Rättsväsendet och journalistiken har blivit allt mer selektiva. Vissa brott rapporteras knappt, och det skapas ett glapp mellan verklighet och offentlighet som fylls av vrede och missnöje.
Året som gått har tydligt visat att vi inte kan blunda längre. Vi på Samnytt kommer att fortsätta att granska och rapportera om denna verklighet, oavsett motstånd. Gott Nytt År 2026!
