Sverige har länge betraktats som en föregångsnation när det gäller digitalisering och teknologisk mognad. Den svenska modellen, där staten, näringslivet och medborgarna arbetar tillsammans, har fungerat väl under industrisamhällets storhetstid. Men nu står denna modell inför utmaningar i takt med att den digitala ekonomin blir alltmer gränslös.
Vi ser en tydlig trend där svenska konsumenter i allt högre grad avstår från nationellt reglerade alternativ till förmån för internationella plattformar som erbjuder större frihet och färre begränsningar, trots de risker som detta medför. Denna utveckling handlar inte enbart om pris eller tillgång utan även om att gränserna för digital konsumtion suddas ut, vilket gör det svårare för lagstiftare att sätta villkor för medborgarnas konsumtion och nöjen.
Det resulterar i en växande skuggekonomi på nätet där svensk lagstiftning ibland hamnar i skuggan av den globala marknaden. Förutsättningarna för denna utveckling har skapats av den infrastruktur som staten har varit med och byggt upp. Sverige är idag ett av de mest uppkopplade länderna i världen, vilket gör det nästan omöjligt för konsumenter att avstå från att utforska alternativ utanför landets digitala gränser.
Enligt färsk statistik använder nu över 10,5 miljoner individer internet i Sverige, vilket ger en internetpenetration på 97 procent. Med en sådan uppkoppling är det inte längre tekniken som begränsar konsumenten, utan snarare viljan att söka nya alternativ. Ökningen av digital konsumtion är tydlig, där hushållens utgifter för information och kommunikation har fyrdubblats på ett decennium. En stor del av denna konsumtion sker på plattformar som inte nödvändigtvis följer svensk konsumentlagstiftning eller betalar skatt i Sverige.
En av de främsta orsakerna till att konsumenter väljer bort svenska alternativ är känslan av begränsning. Den svenska strategin har länge varit att skydda konsumenten genom strikta regler, men många upplever sig nu kapabla att fatta egna beslut och söker sig därför till andra marknader. Ett tydligt exempel på detta kan ses inom spelmarknaden, där det svenska licenssystemet infördes för att styra spelandet, men många spelare har valt att gå utanför systemet av olika skäl.
Denna utveckling medför direkta ekonomiska konsekvenser för företag som följer svenska regler. Mediehus och spelbolag som betalar skatt i Sverige och följer strikta marknadsföringslagar hamnar i ett konkurrensunderläge gentemot globala aktörer som kan agera mer aggressivt. Algoritmer på sociala medier tar ingen hänsyn till svensk pressetik eller folkhälsomål; istället premierar de innehåll som skapar mest engagemang, oavsett ursprung.
Intressant nog visar undersökningar att svenskarna generellt sett har en hög tillit till digitala lösningar från staten, vilket framgår av att 76 procent använder en digital brevlåda för myndighetskontakt. Men när det kommer till nöje och konsumtion är många beredda att ta större risker och avvisa statens digitala lösningar. Denna dubbelhet skapar en utmanande situation för lagstiftare, som ser hur skattebaser urholkas samtidigt som de förlorar kontrollen över vilka tjänster och budskap som når medborgarna.
Frågan många ställer sig är om staten kan återfå kontrollen över den digitala ekonomin. Tidigare försök att blockera IP-adresser eller förbjuda betalningar till utländska aktörer har visat sig vara svåra att genomföra, då tekniskt kunniga användare lätt kan kringgå sådana hinder. Den digitala ekonomin är i sin natur flytande och anpassningsbar, medan nationell lagstiftning är trög och geografiskt begränsad.
I slutändan står konsumenten med makten, och i en gränslös digital värld är lojaliteten till nationen inte längre en självklarhet. Det är ett ständigt val mellan trygghet och frihet, där det handlar om att antingen acceptera en lägre grad av statlig kontroll för att göra inhemska alternativ mer konkurrenskraftiga, eller sträva efter ökad trygghet med en risk för minskat spelande.
