Knappt ett år har passerat sedan Friedrich Merz tillträdde som förbundskansler i Tyskland. Utrikespolitiskt har han höjt Tysklands profil, medan inrikespolitiskt har han mött motgångar.
Den övertygade europeén Merz har fokuserat på att stärka både Tysklands och EU:s position globalt. Skillnaden mot hans föregångare, Olaf Scholz, är markant. Redan på valkvällen den 23 februari 2025 klargjorde Merz de nya realiteterna i USA, där han konstaterade att den dåvarande amerikanska ledningen visade litet intresse för Europas öde. Merz har också lyckats bibeha hålla en fungerande relation med Donald Trump, vilket varit en utmaning efter tidigare incidenter där Trump förnedrat andra statsledare.
Inom EU har Merz haft en framträdande roll, särskilt när han i december 2025 pressade på för att använda frysta ryska tillgångar som säkerhet för ett lån till Ukraina. Trots misslyckandet med detta förslag ledde hans insatser till att EU antog ett gemensamt lån för att rädda Ukraina från bankrutt.
Relationerna mellan Berlin och Paris har förbättrats under Merz tid som förbundskansler. Han och den franske presidenten Emmanuel Macron har ett gott samarbete och båda är starkt engagerade i frågan om Ukraina.
Trots dessa internationella framgångar har Merz haft det tuffare på hemmaplan. Hans mest ambitiösa löfte, att återupprätta den tyska ekonomin och minska byråkratin, har hittills gett begränsade resultat. Även om Tyskland under förra året hade en tillväxt på 0,3 procent, är detta fortfarande en svag återhämtning, och den tyska bilindustrin, som är central för landets ekonomi, står inför stora lönsamhetsproblem.
Merz har också lovat att skärpa migrationspolitiken, vilket har resulterat i införandet av tillfälliga gränskontroller. Antalet asylsökande har nått sin lägsta nivå på tio år. Trots detta har hans egna kommentarer lett till kritik, där han i augusti förra året noterade att även om antalet asylansökningar minskat med 60 procent, kvarstår problem med stadsbilden. Hans uttalanden tolkades av många som rasistiska, vilket resulterade i ytterligare kritik.
I slutet av året genomförde Merz en pensionsreform som innebär att tyskarna gradvis ska betala högre pensionsavgifter, något som mött motstånd på grund av den åldrande befolkningen. Genom att kritisera tyskarna för att de arbetar för lite, har han ytterligare rört upp känslor.
En av hans största inrikespolitiska framgångar, innan han blev kansler, var ett stort lån på 500 miljarder euro för att rusta upp den eftersatta infrastrukturen och försvaret. Även om dessa satsningar har påbörjats, kommer de konkreta resultaten att dröja.
Merz står nu inför utmaningen att hantera både ett oförutsägbart utrikespolitiskt läge och ett inrikespolitiskt klimat som skriker efter reformer, men där motståndet är starkt.
