Det har uppstått en intressant diskussion kring Sverigedemokraterna och deras hållning gentemot Ikea. Medan partiet har uttryckt sitt missnöje över muslimska högtider, lanserar Ikea en ny kollektion som firar Ramadan. Det är nästan som en provokation mot de som vill se en mer homogen svensk kultur.
Den nya kollektionen från Ikea, som enligt uppgift erbjuder ”allt du behöver för den förtrollande känslan av Ramadan”, visar på företagets vilja att inkludera och omfamna mångfald. Det är en markant skillnad mot det retorik som hörs från vissa politiska håll, där det hävdas att Ramadan inte hör hemma i Sverige.
Om Sverigedemokraterna verkligen vill uppmana till bojkott av Ikea, kan det bli en intressant syn att bevittna. Tidigare har vi sett hur liknande kampanjer har blossat upp, ofta i mycket mindre frågor, där till exempel julmust har blivit en stridsfråga. Men skulle en bojkott av ett så stort och framgångsrikt företag som Ikea ens påverka dem?
Det är värt att notera att Ikea har funnits längre än Sverigedemokraterna och företaget fortsätter att göra miljardvinster varje år. De har visat att de värderar sina kunder, oavsett om de firar Ramadan, jul eller något annat. Det finns också en pågående debatt inom politiken där hets mot muslimer har blivit mer utbredd, vilket i sin tur avspeglar en större oro i samhället.
Detta skapar en intressant kontrast till det faktum att många kristna i Mellanöstern firar Ramadan med glädje, liksom sekulära muslimer som ser på Ramadan med en speciell betydelse. Att påstå att Ramadan inte hör hemma i Sverige är en förenkling som riskerar att öka klyftorna i samhället.
Det verkliga hotet mot Sverige handlar snarare om de växande ekonomiska klyftorna, som ökar snabbare än i många andra länder. Den ekonomiska politiken tycks gynna de rika, vilket gör att vanliga familjer får det svårare, oavsett om de firar Eid, jul eller båda.
En politik som underminerar a-kassan och inte höjer barnbidraget bidrar till en känsla av osäkerhet bland medborgarna. Det finns en oro för att Sverige ska utvisa fler personer, vilket leder till att de som redan bor här ifrågasätter sina framtidsutsikter. Samtidigt ser vi hur rasismen växer.
Det är dags att vi börjar diskutera den verkliga skulden i samhället. Istället för att tala om ”integrationsskuld” bör vi fokusera på den skuld vi har till alla de invandrare som bidrar till att bygga vårt land.
