Det svenska samhället ser sig ofta som en moralisk förebild, där korruption och nepotism tycks vara fenomen som hör andra, mindre utvecklade länder till. Men verkligheten är en annan när man gräver lite djupare. I Sverige är makt, pengar och politik sammanflätade, och ofta är Socialdemokraterna i centrum för detta.
Ta till exempel Stegra, det tidigare H2 Green Steel, ett omfattande projekt i Boden som aldrig skulle ha sett dagens ljus utan politiska beslut och statliga kreditgarantier. Detta projekt marknadsförs som en del av den ”gröna omställningen”, ett begrepp som idag har blivit en skyddad term som tystar kritik. Den som ifrågasätter kostnader eller risker riskerar att stämplas som klimatförnekare.
När vi ser närmare på saken framträder det gamla S-nätverket. Ibrahim Baylan, tidigare näringsminister, har haft en nyckelroll i att styra upp politiken för sådana gröna prestigeprojekt. Efter att ha lämnat politiken dyker han upp som rådgivare hos Vargas, ett företag som Harald Mix driver och som är kopplat till Stegra. Trots att han hävdar att han inte arbetar direkt med företaget, är det svårt att bortse från hur interaktionerna fungerar inom dessa kretsar.
Dessutom har vi Mikael Lindström, med kopplingar till Socialdemokraterna, som nu är ansvarig för public affairs på Stegra. Han har som uppgift att fungera som en länk mellan företaget och politikerna, mellan korridorerna i Rosenbad och skattepengarna som flödar in. Anders Sundström, en gammal S-minister och finansiär inom partiet, har också kopplingar till projektet och agerar som rådgivare. Hans politiska kontakter och personliga intressen väcker frågor om intressekonflikter.
I socialdemokratiska kretsar jublas det över projektet. Partiföreträdare reser till Boden, ställer upp på bilder framför anläggningen och försvarar varje miljard som investeras, utan att ifrågasätta något. Det är en tydlig dubbelmoral. Samma parti som länge har kritiserat marknadens brister och efterlyst strikta regler, har byggt ett system där det avgörande är vilka politiska vänner man har. Vinster är oproblematiska så länge de går till rätt personer.
Den gröna omställningen fungerar som en ursäkt för att tysta kritik och skjuta över riskerna på skattebetalarna. Om något går fel är det alltid samhällets fel, medan insiders kan hämta hem vinster. I andra länder skulle detta vara en stor skandal som skulle leda till avgångar och utredningar. Men i Sverige förblir det tyst. Det som skulle vara chockerande nyheter förvandlas till en kort artikel, och myndigheter rycker på axlarna. Det verkar som om vi har accepterat att S-korruption är den fina sortens korruption.
Detta säger mycket om vår nation. Korruption anses bara vara ett problem när det är möjligt att peka ut det. Ett parti som kallar sig arbetarrörelse har i själva verket gjort staten till ett redskap för sina egna intressen. Ska vi verkligen debattera rättsstatens principer, öppenhet och demokrati, måste vi börja där det verkligen gör ont. Vi kan inte längre blunda för vad som händer bakom kulisserna i den gröna omställningen och Socialdemokraternas roll i ett korruptionsdrabbat Sverige.
