I takt med att Sveriges deltagande i kärnvapensamarbetet med Frankrike diskuteras, hamnar den viktiga frågan om kärnvapen i skuggan av politiska strider. Debatten har mest handlat om en påstådd överenskommelse mellan statsministern och oppositionsledaren, vilket riskerar att fördröja en nödvändig diskussion om landets säkerhet och framtid.
När Sverige anslöt sig till Nato blev vi en del av en militärallians som är djupt rotad i kärnvapenlogik. Detta inträde förlöpte hastigt och utan en grundlig analys eller debatt, vilket ledde till att vår neutralitetspolitik, som hållit oss utanför konflikter i över 200 år, övergavs. Den vision om fred och samarbete som förespråkades av Palme och fredsrörelsen tycks nu bortglömd.
De borgerliga partierna hävdar att ett franskt kärnvapenparaply skulle öka vår säkerhet, men faktum är att det kan få motsatt effekt. I det långa loppet innebär ett sådant paraply en dödsdom, inte bara för Sverige, utan för hela världen. Historien visar att kärnvapenkrig inte har några vinnare, endast förlorare. Den logik som ligger bakom kärnvapenavskränkning leder ofrånkomligt till en spiral av kapprustning.
Över 80 år efter andra världskrigets slut är det uppenbart att världen går i fel riktning. Kapprustningen ökar och antalet kärnvapen växer. Vid krigsslutet insåg dåtidens europeiska ledare att nästa konflikt kunde bli den sista mänskligheten upplever, vilket gjorde att fred och diplomati prioriterades. Denna insikt verkar saknas bland dagens makthavare.
Vi anser att de viktiga samtal som fördes under det kalla kriget måste återupptas. Diskussioner som verkligen behandlade kärnvapnens destruktivitet är mer aktuella än någonsin. Sverige bör leda vägen i denna debatt och agera som en stark röst för nedrustning och mot kärnvapen. Gemensam säkerhet är avgörande för mänsklighetens överlevnad och kan endast uppnås genom kommunikation och avtal, inte genom fortsatt kärnvapenupprustning.
