Under den senaste mandatperioden har regeringen inte lyckats stärka äganderätten för skogsägare, vilket innebär att det kommer att dröja ytterligare fyra år innan några förändringar kan ske. Detta beror på att en grundlagsändring krävs.
Det var avsett att klargöra under vilka förutsättningar staten kan inskränka på egendomsskyddet och näringsfriheten. Problematiken har varit aktuell under en längre tid, särskilt när skogsägare förbjuds att avverka sin skog av miljöskäl. Tyvärr beslutade den parlamentariska fri- och rättighetskommittén i januari 2025, som består av vänstersidan av politiken och en opolitisk ordförande, att lägga frågan åt sidan. I stället ska den utredas på nytt, vilket innebär att förändringen dröjer minst fyra år.
Processen för grundlagsändringar är långsam. Först måste en kommitté utreda frågan, och sedan ska regeringen presentera ett lagförslag till riksdagen senast nio månader före riksdagsvalet. För att förslaget ska gå igenom krävs att riksdagen röstar ja till det före valet, och den nya riksdagen måste sedan fatta ett likalydande beslut efter valet. Detta skapar en tröghet som är lätt att förstå, med tanke på att grundlagarna utgör grunden för demokratin och maktutövningen.
Det har framförts kritik om att det är för lätt att ändra grundlagar. Det har i debatten hävdats att det räcker med att riksdagen två gånger, med ett val emellan, kan upphäva en grundlag om man har 51 procent av rösterna. Denna oro är befogad, men det är också viktigt att fundera över hur de demokratiska fundamenten kan skyddas bättre. I grundlagskommittén 2023 diskuterades därför behovet av att förändra reglerna, där det nu ska krävas enkel majoritet i första omröstningen, och två tredjedelars majoritet i omröstningen efter valet.
Det fanns en enighet bland alla åtta partier i kommittén om denna förändring, men när ärendet kom till riksdagen i höstas började Sverigedemokraterna tveka. De ifrågasatte om det är rimligt att en tredjedel av riksdagens ledamöter kan blockera en grundlagsändring, vilket skulle kunna ge Socialdemokraterna vetomakt i sådana frågor. Detta ledde till att partiledaren Jimmie Åkesson föreslog en folkomröstning, vilket dock inte blev av. Trots detta är hans resonemang i linje med grundlagarnas syfte – att tänka igenom beslut noggrant.
Det är också värt att notera att den svenska grundlagen, inklusive tryckfrihetsförordningen och successionsordningen, innehåller hundratals bestämmelser, med olika tyngd. Partierna i grundlagskommittén ville inte dra någon gräns mellan olika paragrafer, vilket innebär att samma skärpta beslutsregler skulle gälla för alla. Men frågan är om detta är rimligt, särskilt när det gäller centrala paragrafer som ”All offentlig makt utgår från folket” jämfört med mer specifika regler.
En annan aktuell grundlagsändring handlar om att upphäva svenskt medborgarskap vid vissa brott, vilket också diskuterades nyligen. Regeringen vill att detta ska gälla brott mot ”Sveriges vitala intressen”, en formulering som skulle inkludera allvarlig gängbrottslighet. De rödgröna partierna motsätter sig detta och menar att indraget medborgarskap endast ska gälla brott som hotar rikets säkerhet.
Med den föreslagna nya beslutsordningen skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kunna blockera förändringar som stärker rättigheterna för skogsägare, trots att de inte utgör en majoritet. Detta belyser problemen med att försvåra ändringar av grundlagarna. Politikerna står inför en avvägning: om man anser att grundlagarna är perfekta, då ska man försvåra ändringar. Men om man tror att de alltid kan förbättras, särskilt för att stärka enskilda rättigheter, måste en sådan utveckling förbli möjlig.
Därför bör den nya riksdagen som tillträder efter valet avslå förslaget om att det ska krävas två tredjedelars majoritet för alla grundlagsändringar. I stället bör det beslutas att en sådan regel endast ska gälla för de mest centrala delarna av grundlagarna.
