Bildmuseet i Umeå har just öppnat sin största utställning någonsin med fokus på artificiell intelligens och dess ökande kontroll över människans vardag. Under namnet ”AI and the paradox of agency” visar museet en internationell grupputställning med 25 konstnärer och 19 verk som ifrågasätter vem som egentligen bestämmer när AI styr allt mer – är det människan, maskinen, samhället eller något mer än mänskligt?
Utställningen som visas fram till 17 januari 2027 spänner över två våningsplan på museet och innehåller allt från interaktiva installationer, skulpturer och datorspel till nätbaserade verk. Flera konstverk kan även upplevas digitalt via museets webb och QR-koder i det medföljande utställningshäftet.
Tvärvetenskapligt fokus på AI:s baksida
Den unga peruanska konstnären Paola Torres Núñez del Prado inleder med ett spektakulärt textilt verk där ett flygande drönarljud skapar ett alarmerande oväsen som anspelar på krig i Ukraina och Mellanöstern. Det skarpa budskapet om AI kopplat till militär användning och övervakning följs sedan upp av Lauren Lee McCarthy som i en interaktiv installation gestaltat en mänsklig AI-assistent – en kritisk spegling av hur tekniken invaderar privatlivet via kameror och mikrofoner.
Men kritiken går djupare än så. Dokumentärverket Deras ögon av Nicolas Gourault avslöjar hur gigarbetare i fattigare delar av världen osynligt arbetar för att träna AI bakom självkörande bilar, medan Yuri Pattison skildrar hur techbolag i sin jakt på vinst plundrar vår gemensamma kultur arv – ofta bakom betalväggar.
Kontrovers och existentiella frågor i fokus
Som en av utställningens mest engagerande delar kan besökare själva prova på att fatta beslut i ett AI-styrt myndighetsärende genom datorspelet ”Experten”, skapat av Caroline Sinders och Romy Gad el Rab. Här tvingas deltagaren hantera bidragsansökningar med begränsad information och ifrågasätta transparensen och ansvaret i AI-beslut.
Andra verk utforskar AI-bottars trötthet och revolt mot sina uppgifter, liksom AI:s roll i miljöövervakning i verket Robotar i kris där undervattensdronars ineffektivitet speglar miljöförstöringens utmaningar.
Flera konstnärer använder också AI för att skapa verken, som Daniel Shankens bildserie som med hjälp av en specialanpassad AI framkallar nostalgiska minnen och reagerar på besökarnas ansiktsuttryck – både fascinerande och skrämmande.
Mer-än-mänskligt och hoppfullt i en komplex verklighet
På temat mer än mänskligt intressanta finns Linda Dounia Rebeiz installation baserad på västafrikansk kosmologi, där publikens frågor möts av kryptiska AI-orakel. Konstnärsgruppen Raqs Media Collective bjuder också på visuellt fantastiska, mytiska filmer om AI och maskinella väsen.
Mitt i den komplexa kritiken finns också hopp: Alexandra Daisy Ginsbergs verk ”Pollinator pathmaker” låter besökare designa trädgårdar som stödjer pollinatörer och biologisk mångfald, ett varmt motdrag i AI-debatten.
Viktig debatt inför framtiden
Det ambitiösa projektet har fått stöd från två Wallenberg-stiftelser och curator är museichefen Katarina Pierre tillsammans med Sarah Cook från Glasgow som leder ett omfattande forskningsprojekt kring konst och AI. Utställningen knyter också an till aktuell forskning vid Umeå universitet, där professor Virginia Dignum nyligen publicerat boken The AI paradox – en viktig inspirationskälla för utställningen.
Säkerställande av ansvarsfull AI-användning, resursfrågor kring energi och mineraler samt det växande glappet mellan teknikens möjligheter och risker är centrala teman. Bildmuseets satsning lyfter konsten som en vital aktör för att skapa alternativa och kritiska perspektiv när maskiner och algoritmer tar allt större plats i våra liv.
Denna utställning är en skarp påminnelse om att det är hög tid att engagera sig i AI:s utveckling – innan det är för sent.
