När bedrägerierna inom det amerikanska välfärdssystemet i Minnesota avslöjades, chockade det många. För Mona Walter, som är född i Somalia och en framträdande kritiker av klanstrukturer och islamism i Sverige, var det snarare en bekräftelse på en oroande trend. I en omfattande intervju förklarar hon att händelserna i Minnesota inte är en isolerad företeelse, utan ett tydligt exempel på vad som kan inträffa när tillitsbaserade system ställs mot kulturer där lojalitet inte ligger hos staten.
Walter, som har gjort sig känd som en av de mest frispråkiga debattörerna i frågor rörande islamism och klansamhällen, betonar att Sverige befinner sig på en liknande väg som den som nu uppdagats i Minnesota. Hon varnar för att det svenska samhället redan ser de tidiga tecknen på en utveckling där klanlojaliteter och parallella strukturer växer sig starka.
I intervjun lyfter hon fram sin egen bakgrund i Somalia, ett land som präglas av klanstrukturer och korruption, där relationer och tillhörighet styr tillgång till makt och resurser. Walter beskriver detta som en kultur där nepotism är normen och där det inte finns något moraliskt fördömande av att utnyttja statens resurser.
”I Somalia är det okej att stjäla från staten och organisationer,” säger hon. Walter påpekar att detta sätt att tänka följer med somalier när de flyttar till andra länder, inklusive Sverige.
Hon betonar att klanlojaliteten förstärks genom religiös fostran, där unga människor lär sig att inte identifiera sig med det västerländska samhället. ”I moskéerna lär man ut att man inte ska integreras i det nya samhället,” förklarar Walter. Istället uppmuntras tanken på att bygga parallella samhällen.
Walter kritiserar också den tysta kulturen kring dessa problem. Hon menar att det är en utmaning att föra en öppen debatt om klanlojaliteter och invandrarkulturer utan att bli anklagad för rasism. ”Det är en bisarr diskussion om Onkel Tom, där även jag har kallats ”husneger”,” säger hon. Hennes kritik riktas mot både politiker och det somaliska samhället, som hon menar måste konfrontera sina egna problem istället för att gömma dem bakom en offerretorik.
Avslutningsvis framhäver Walter att Minnesota-skandalen är ett varnande exempel för Sverige, där samma mönster kan observeras. ”Det handlar inte om huruvida liknande problem existerar här, utan hur länge vi kan fortsätta blunda för dem,” avslutar hon.
