New Yorks gator under 70-talet var oväntat fyllda av ”åsnor”, men inte sådana man först tänker på – ordets dubbla betydelse orsakade förvirring i polisernas värld och i en svensk fjortonårings läsande.
Det var i början av 80-talet som den unge läsaren upptäckte att det engelska ordet ass, som dök upp i Ed McBains deckartexter om New Yorks poliser, hade flera betydelser. I böckerna om Steve Carella och hans kollegor användes det ofta, och i fiktionens skuggiga gator i den riktigt skakiga miljonstaden fanns – till synes – åsnor i massor.
Men ordet betydde inte alltid ”åsna” på riktigt utan var också ett skällsord – engelska för ett odrägligt eller förkastligt människoslag, något som gjorde texten svår att greppa för den ovanliga engelske eleven. ”Asshole” och andra varianter myntades som kraftfulla invektiv, men den svenska läraren hade bara översatt halva betydelsen.
Förvirringen kring ”åsna” blev en läxa i språk och kultur
Den unge läsaren tvingades till slut ringa en kompis för att reda ut mysteriet. Detta har blivit en nostalgisk påminnelse om hur språk kan spegla både kultur och samhälle, liksom om skillnaden mellan formell och talspråkig betydelse.
Debatten går vidare på svenska kulturredaktionen, där texter som en artikel av författaren Richard Ford i DN Kultur nyss väckt diskussion om hur bäst översätta ”asshole”. Vissa menar att ”arsle” passar bäst eftersom det både pekar på ”baken” och den förkastliga personligheten, medan yngre röster avfärdar ordet som buskis. Andra förslag som ”skitstövel”, ”skithög” och ”röv” nämns som effektiva översättningar.
Åsna bedöms däremot som ett för svagt ord för att förmedla samma laddning.
En personlig berättelse som väcker igenkänning nationellt
Författarens egen upplevelse påminner om den språkliga kulturkrock som många svenskar kan känna igen när främmande ord och svenska idiom kolliderar – särskilt när det gäller uttryck med starka känslor eller svordomar. Samtidigt finns ett visst värme och humor i minnet av den förvirrade fjortonåringen från Myrsjöskolan.
Med dagens digitala tillgång till ordböcker och slanglexikon är sådana missförstånd mer sällsynta, men den här historien visar på en tid när språket kunde vara en verklig barriär. Samtidigt är den påminnelsen om varför språkförståelse är avgörande för att tolka både litteratur och vardag.
Med en stor portion humor och självdistans reflekterar berättaren över sitt yrkesliv där ord om rumpor och dess synonymer blivit en återkommande del av vardagen – om än i en mer upplyst form.
Denna historia är ett unikt exempel på hur ordets betydelse och översättning kan påverka förståelsen av en hel kultur och samhällsbild när de tas ur sitt sammanhang, något som måste tas med i beräkningen vid översättning och språkhantering i dag.
