Att uppmana människor att äta mindre kött, lämna bilen eller avstå från flygresor kan verka självklart i klimatarbetet. Men ny forskning varnar för att sådana styrmedel kan få motsatt effekt, även bland dem som strävar efter att leva miljövänligt. Forskare hävdar att förändrade levnadsvanor kan spela en avgörande roll i klimatomställningen. Enligt FN:s klimatpanel kan utsläppen minska kraftigt fram till 2050 om människor ändrar sina resevanor, kost och energikonsumtion. Trots detta har panelen mött kritik.
En färsk vetenskaplig studie visar att politiska åtgärder som riktar sig direkt mot individers vardagsval riskerar att skapa oönskade bieffekter. Istället för att stärka miljöengagemanget kan de i vissa fall försvaga det. Studien bygger på en omfattande enkätundersökning med över 3 000 deltagare i Tyskland. Forskarna analyserade attityder till klimatpolitiska åtgärder och jämförde dessa med reaktioner på restriktioner under coronapandemin.
Resultatet visar att även personer som är positiva till och redan försöker leva hållbart kan reagera negativt när politiken upplevs som tvingande. Detta fenomen kallas ofta för en ”utträngningseffekt”, där känslan av att bli styrd tar över den egna motivationen. En individ som cyklar till jobbet, åker kollektivt och sparar energi hemma kan ändå få starka negativa reaktioner när exempelvis bilförbud införs i stadscentrum.
En av studiens mer anmärkningsvärda slutsatser är att motståndet mot klimatrelaterade påbud var betydligt större än mot restriktioner under pandemin. Forskarna noterade över 50 procent starkare negativa reaktioner på klimataåtgärder, trots att även coronaregler väckte omfattande protester världen över.
Forskargruppen menar att detta är en varningssignal. Den tekniska kunskapen för ett fossilfritt samhälle finns till stor del redan, men förståelsen för hur man utformar socialt accepterade och politiskt hållbara klimatåtgärder ligger efter. Utformningen av åtgärderna avgör om politiken accepteras.
Trots de kritiska resultaten finns det ljuspunkter. Motståndet var betydligt lägre när människor upplevde att åtgärderna faktiskt gjorde nytta, inte begränsade valfriheten i onödan och inte uppfattades som integritetskränkande. Exempelvis har begränsningar av korta flygresor i Tyskland mött mindre motstånd än många andra klimataåtgärder, vilket kan förklaras av att det finns fungerande alternativ i form av ett väletablerat tågnät.
Forskare bakom studien betonar att klimatpolitiken inte bara handlar om teknik och mål, utan också om hur förändringarna kommuniceras och genomförs. Om människor känner sig överkörda riskerar även ambitiösa klimatstrategier att förlora sitt folkliga stöd. Symbolisk, dålig och alltför invasiv klimatpolitik straffar sig i längden, särskilt om den kommuniceras på ett alarmistiskt eller desinformerande sätt.
Slutsatsen är tydlig: för att klimatpolitiken ska lyckas långsiktigt måste den inte bara minska utsläpp, utan också stärka snarare än underminera människors vilja att bidra till omställningen.
