Under tre decennier har islamistiska nätverk och klanstrukturer vuxit fram i Sverige, ofta utan tydlig statlig motkraft. Enligt polisen Ulf Boström handlar de samhällsproblem som idag diskuteras om en långsam och gradvis utveckling. Han förklarar att denna process har skett parallellt med att myndigheternas närvaro har minskat och politiken blivit mer försiktig.
Boström, som har lång erfarenhet av arbete i socialt utsatta områden, betonar att radikaliseringen är en följd av bristande myndighetsnärvaro och en politisk rädsla för att ta itu med problemen. Han har ofta varit en röst i debatten kring parallellsamhällen och islamistiska miljöer, särskilt i Göteborg.
För att förstå situationen idag menar Boström att man måste blicka tillbaka till flyktingkrisen runt 1991, då Sverige tog emot ett stort antal människor från olika konfliktdrabbade regioner. Under denna tid började också Muslimska brödraskapet etablera sig mer organiserat i Europa och Sverige. Boström påpekar att detta skedde genom föreningsliv och religiösa institutioner snarare än öppna konfrontationer.
Det som oroar Boström mest är den vardagliga radikaliseringen, som sker i skolor och sociala miljöer där det demokratiska samtalet får stå tillbaka för en mer extrem värdegrund. Han uttrycker en tydlig kritik mot den politiska beredskapen att hantera dessa frågor och menar att det är nödvändigt med en starkare närvaro av svenska lagar och normer i lokalsamhällen.
Boström varnar för att om det inte sker en förändring i kursen, finns risken att parallella samhällen med egna rättssystem och institutioner etableras i Sverige. Han avslutar med att påpeka att det inte handlar om brist på lagstiftning, utan snarare om en brist på närvaro och konsekvens från staten.
Sameh Egyptson, en forskare med fokus på islamistiska nätverk, stödjer Boströms observationer och menar att Muslimska brödraskapet fungerar som en alternativ klan i Sverige. Han varnar för att om utvecklingen fortsätter utan förändringar, kan liknande strukturer få en mer permanent ställning i samhället.
Enligt både Boström och Egyptson är det avgörande att samhället tar en aktiv ställning mot dessa parallella strukturer för att förhindra att de blir en del av det svenska samhällssystemet.
