Regeringen har beslutat att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år, ett beslut som har skapat stor debatt i samhällsdebatten. Gunnar Strömmer, som är justitieminister, har försvarat reformen som en nödvändig åtgärd mot den växande ungdomskriminaliteten. Kritiker, å sin sida, anser att detta kan leda till att gäng rekryterar ännu yngre personer för kriminella aktiviteter.
I en tid där våld och kriminalitet har blivit allt mer utbrett i Sverige, har Jacques Mwepu, chef för Kumla fängelse, uttryckt en mer hoppfull syn på situationen. I en intervju har han sagt att det finns möjligheter att hjälpa unga brottslingar att lämna kriminaliteten bakom sig. ”De är fortfarande barn, och eftersom de är så lättpåverkade har även vi chans att lyckas med vårt påverkansarbete”, säger Mwepu.
Det finns en uppfattning om att ungdomars brottslighet enbart handlar om makt och status, som Paulina Neuding på Svenska Dagbladets ledarsida hävdar. Hon menar att dessa problem i stor utsträckning beror på kvinnors val av partner. Enligt hennes analyser skulle Sverige inte ha upplevt en enda dödsskjutning om det inte vore för att kvinnor dras till män med status och vapen. Denna synpunkt har dock kritiserats av flera håll, inklusive av kriminologen Manne Gerell, som pekar på att förändringar i dödsstatistiken kan bero på långsiktiga insatser från polis och myndigheter.
Det är anmärkningsvärt att den senaste statistiken visar att januari var den första månaden utan dödsskjutningar sedan 2018. Mängden resurser som har investerats av polis och rättsväsende under de senaste åren kan mycket väl ha bidragit till dessa förbättringar. Men det finns en risk att fokus enbart ligger på reaktiva åtgärder, vilket kan leda till att man missar att hjälpa de barn som ännu inte dragits in i brottslighet.
Som Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) påpekar, riskerar det ensidiga fokuset på straff och fängelse att inte adressera de underliggande orsakerna till varför unga människor begår brott. Att sätta ett barn i fängelse är ett stort misslyckande på många plan, både mänskligt och ekonomiskt. Kostnaden beräknas vara betydande, med åtminstone 1,4 miljoner kronor per barn och år.
Det är dags att prioritera förebyggande insatser och arbeta med barn innan de dras in i kriminalitet. Förhoppningen är att färre unga ska behöva sitta i fängelse i framtiden, och att vi kan hjälpa dem att hitta en väg bort från brottslighet.
