På Bondi Beach i Sydney inträffade en tragisk attack under ett judiskt firande där en far och hans son öppnade eld mot en folkmassa, vilket resulterade i att minst 16 personer dödades, inklusive en tioårig flicka och en rabbin. Detta fruktansvärda terrordåd, som ägde rum under Chanukah, är inte en isolerad händelse utan snarare en konsekvens av en långvarig och gradvis legitimering av antisemitism i västvärlden.
Under de senaste två åren har judehatet normaliserats, inte bara i avlägsna nätforum, utan också inom breda delar av det vänsterliberala politiker- och medieetablissemanget. Australiens premiärminister har tydligt benämnt dådet som ett antisemitiskt terrordåd och det har rapporterats om islamistiska motiv och symbolik kopplade till gärningsmännen.
Det som gör attacken ännu mer symbolisk är att det var en far och son som genomförde den, vilket pekar på hur antisemitism kan föras vidare mellan generationer. Detta hat mot judar förstärks av ett politiskt och medialt klimat där avhumanisering av judar som folk är vanligt förekommande.
Den 7 oktober 2023 inträffade en massaker i Israel där omkring 1 200 civila dödades av Hamas. Detta borde ha lett till ett enat internationellt fördömande av Hamas och ett erkännande av Israels rätt till självförsvar. Istället har fokus flyttats till Israels respons och Hamas har på många håll hyllats som ”motståndskämpar”.
Trots att det finns ett växande stöd för Hamas och dess attacker, försöker medierna ofta att mildra bilden av händelserna genom att tala om ”palestiniernas frihetskamp” utan att erkänna den antisemitism som genomsyrar denna rörelse. Den distinktionen mellan legitim motstånd och terrorism existerar ofta bara i de politiskt korrekta narrativen.
Det är oacceptabelt att normalisera sådana uttryck för hat. När antisemitismen i Sverige och Europa fortsätter att eskalera, med trakasserier mot judar och attacker på synagogor, kan vi inte blunda för att dessa händelser har djupare rötter i det politiska klimatet och den retorik som sprids av vissa grupper.
Det är dags att sluta använda ”antisionism” som en täckmantel för antisemitism och att erkänna att hotet mot judar idag främst kommer från islamistiska och pro-palestinska miljöer snarare än från extremhögern. Vi måste stå upp för judars rätt att leva i säkerhet, både i Europa och Australien, utan att behöva betala priset för konflikter i andra delar av världen.
