Frida Karlsson har anlänt till OS i Panchia med en imponerande form och en positiv inställning, vilket står i skarp kontrast till hennes upplevelser under spelen i Peking för fyra år sedan. Anders Bystöm, landslagschef, beskriver hennes glädje och entusiasm inför tävlingarna som en stor förändring.
Förra måndagen landade Karlsson på det svenska OS-hotellet i Panchia, beläget på berget ovanför OS-stadion där längdtävlingarna går av stapeln. Hennes träning i hög höjd i Lavazè har gett önskad effekt både på hennes prestation och välmående. ”Man såg direkt hur hon bara lyste. Det var som en aura runt henne, hon var glad och positiv på alla sätt. Hon har varit först upp på morgnarna här under OS för hon vill inte sova, hon vill bara insupa allting”, säger Bystöm.
Kontrasten mot den Frida han bevittnade under OS i Peking kan inte vara större. ”En extrem skillnad. Då mådde hon inte särskilt bra. Det var icke-socialt på grund av pandemin och vi fick sitta på våra rum. Frida måste ha det bra vid sidan om för att kunna prestera”, fortsätter Bystöm.
Den 26-åriga Karlsson strålar när hon möter journalister med en gyllene hatt och en ny guldmedalj runt halsen. ”Det är som att jag vaknar på morgonen och bara ”Ska vi fånga den här dagen hörni?”. Jag trivs verkligen superbra”, säger hon efter att ha vunnit 10 kilometer fristil. Hon betonar sin tidigare känsla under Peking-OS, där hon kände sig som en ”saken som skulle prestera”.
Känslan av frihet, som är så avgörande för Karlsson, var då obefintlig. ”Känslan var att vi bara var saker som skulle prestera. Och då blev det bara fokus på resultat. Det räcker inte för Frida Karlsson”, förklarar hon. Hon refererar till sitt VM-guld på femmilen i Trondheim förra året, där något saknades, nämligen leken. Efter VM lovade hon sig själv att återfå den skidentitet hon önskade.
Nu står hon där som dubbel olympisk mästare. ”Jag lever verkligen mitt bästa liv just nu och känner att jag är på den plats som jag lovade mig själv att vara på efter Trondheim”, säger Karlsson. I Val di Fiemme tillbringar hon mycket tid utomhus, något som var omöjligt för fyra år sedan. Under dagarna tränar hon med sina landslagskompisar och på kvällarna promenerar hon med sin familj. Tävlingarna känns nästan som en bonus.
Det var en magisk upplevelse att åka i dag, kommenterar hon om milloppet som hon vann överlägset. ”Jag bars fram av våra coacher och publiken. Det var som att jag inte kände att jag blev trött. Så när jag kom i mål låg jag ju och kved och kände smärtan.” Med både stafetter och femmil kvar finns det goda chanser till fler medaljer för Frida Karlsson. Just nu längtar hon efter att få dra på sig skidorna varje dag. ”Jag är här och leker min favoritlek – med mina bästa kompisar”.
