Den snabba utvecklingen av självgående drönare och underrättelsesystem omformar den militära maktbalansen, enligt en rapport från New York Times. Vapenexperten Hans Liwång påpekar att den nuvarande kapprustningen inte handlar om en konflikt mellan öst och väst, utan snarare om att stater har blivit efter och att civil teknologi avancerar i en rasande takt.
USA har länge varit ledande inom teknologisk innovation, men länder som Kina och Ryssland har börjat knappa in. I november presenterade Kina sina Xuanlong-drönare, en autonom drönare designad för att agera som en ”robotisk vingman” till militära J-20 stridsflygplan. Samtidigt har Ryssland tagit fram kostnadseffektiva självgående drönare som används i den pågående konflikten i Ukraina.
Liwång hävdar att framtidens krig redan har inletts. ”Det vi ser i Ukrainakriget kallas ofta det ”transparanta stridsfältet”. Drönarnas framfart har gjort att det inte går att gömma sig längre,” säger han. Den ryska V2U-drönaren, som fångades av ukrainska soldater tidigare i år, kan flyga långa sträckor, identifiera och låsa mål, för att sedan leverera sprängmedel utan mänsklig kontroll.
Enligt New York Times är kostnaden för drönarens standardkomponenter betydligt lägre än motsvarigheterna från USA och Kina. Liwång noterar att även om drönare som V2U används i strid, är gränsen mellan operationell användning och experimentell fortfarande oklar. ”Behovet är så stort att man tar vad som finns tillgängligt. Om ett vapen ska testas, görs det i skarpt läge,” förklarar han.
I traditionella försvarsmakter, som den svenska, krävs det att det finns en stor mängd av vapnet och utbildad personal för att det ska räknas som operativt. USA:s militära AI-system Maven används globalt och analyserar stora mängder underrättelsedata från satelliter och sensorer för att identifiera militära mål.
Liwång framhäver att den senaste modellen av USA:s stridsflygplan, F-35 Lightning II, har avancerad teknik som möjliggör att piloter kan identifiera och förstöra fiendens flygplan innan de själva upptäcks. Genom sex externa kameror skapas en 360-graders vy, vilket gör det möjligt för piloterna att ”se” genom andra flygplan.
Trots dessa framsteg pekar Liwång på ett större hot mot staterna, vilket inte längre handlar om att de militära enheterna är tekniskt ledande. ”Det militära är inte längre i teknikens framkant som under andra halvan av 1900-talet. Civila teknologier har passerat dem, vilket innebär att dessa kan utnyttjas för kriminella och kommersiella syften,” säger han.
Denna teknik finns redan i civila tillämpningar, exempelvis drönare som används av skogsbruk, mäklare och privatpersoner. ”Militären har inte längre tolkningsföreträde över teknologin,” konstaterar Liwång.
Vidare poängterar han att avancerad underrättelseinhämtning, som tidigare var en statlig dominans, nu även kan utföras av företag som samlar in och säljer information till olika aktörer. ”Myndigheter köper inte längre drönare för att lagra till krig. Man köper något som kan utvecklas över tid,” avslutar han.
