Att ge ut en bok innebär en form av definitivitet; orden är svåra att ta tillbaka. I en intervju med DN har författaren Mats Almegård frågat flera av de mest aktuella och samtidigt kritiserade författarna, om de någonsin ångrat något de skrivit.
Den amerikanska författaren Annie Proulx är känd för sin novell ”Brokeback Mountain”, som senare filmatiserades. Under en intervju med ”The Paris Review” uttryckte hon en djup ånger över att ha skrivit historien, delvis på grund av de många reaktionerna från män som önskade ett lyckligare slut. Proulx menade att det var tröttsamt att ständigt få höra hur män förstod berättelsen bättre än hon själv.
Judith Hermann, en tysk författare, har också öppnat upp om sin ånger i förordet till sin senaste bok ”Vi skulle ha talat om allt”. Hon reflekterade över de oväntat privata ämnen som kom fram i hennes författarskap, vilket gjorde att hon kände en viss rädsla för att avslöja för mycket. Hermann menade att ånger kan vara ett ”oväntat åldersfenomen”, där ju äldre man blir, desto mer reflekterar man över det som skrivits.
I sin poetik föreläste Hermann om sina tidigare verk och insåg att det i retrospektiv kan leda till ångerkänslor. Hon nämnde att hon ångrar vissa specifika detaljer i sin debutroman ”Sommarhus, senare”, men att hon även värdesätter de nya tolkningsmöjligheterna som dessa föreläsningar har medfört.
Även Rachel Cusk, en brittisk-kanadensisk författare, har fått hård kritik för sina böcker, särskilt ”Att bli mamma” och ”Efterbörd”. Trots den negativa responsen har hon inte ångrat sina verk. Cusk förklarade att om hon skulle ångra dem, skulle det innebära att hon ångrade hela sin karaktär och identitet som författare.
Norska Geir Gulliksen har också ställts inför kritik, särskilt efter publiceringen av sin roman ”Berättelse om ett äktenskap”. Han reflekterade över att skrivandet är en process som ofta är okontrollerad och att det kan vara svårt att ångra sig då man ger sig hän åt skrivandet.
Författaren Aase Berg har också uttryckt att man som författare måste ta risker för att nå djupare i sitt skrivande. Hon anser att det är i de obehagliga stunderna av skrivandet som det mest intressanta materialet framträder.
Sammanfattningsvis visar dessa författare att ånger och reflektion är en del av den kreativa processen, och att det kan vara en källa till tillväxt och insikt i deras författarskap.
