Marguerite de Navarre har kallats den första moderna kvinnan. Hon var en intellektuell och författare under en tid då kyrkan och männen dominerade nästan alla aspekter av livet. Nu har hennes berättelsesamling ”Heptameron” fått en ny svensk översättning av Carin Franzén. I sitt förord skriver Karolina Ramqvist om hur nyskapande Marguerite var, särskilt i sin skildring av männens våld mot kvinnor, vilket gav läsaren en inblick i den manliga förövarens psyke.
Trots att jag vill undvika att läsa Franzéns översättning av ”Heptameron”, kan jag inte låta bli. Vid en tågstation i den västfranska staden Angoulême, där Marguerite föddes i april 1492, börjar jag läsa. Snart har det gått nästan ett decennium sedan jag först stötte på boken. På nätet och i litteraturlexikon hade jag fått veta att Marguerite var en fransk kunglighet som skrev vid sidan av sina plikter, en syster till den berömda renässanskungen François I.
Marguerite, som också kallades la Marguerite des Marguerites, hade flera titlar och roller, inklusive prinsessa av Frankrike och drottning av Navarra. Hon blev en centralgestalt i den franska renässansen och en av Europas mest inflytelserika kvinnor genom sin roll som beskyddare av intellektuella och konstnärer. Trots detta ansågs hennes litterära verk ofta som bagatellartade, där hennes noveller i ”Heptameron” betraktades som en samling romantiska historier utan större syfte än underhållning.
Marguerite var dotter till Louise de Savoie och greven Charles d”Angoulême, som var känd för sin stora boksamling och sitt intresse för konst och litteratur. Louise var en stark och inflytelserik kvinna, som gjorde allt för att påverka politiken och fostra sin son till framtida kung.
Trots att Marguerite hade exceptionella intellektuella meriter, var hennes liv präglat av den tidens patriarkala strukturer. Hennes första äktenskap med hertigen Charles IV d”Alençon var olyckligt, och efter två år av separation började hon skriva på allvar. Hennes skrivande omfattade förbjudna religiösa betraktelser, men även noveller och pjäser som hon framförde med medlemmar av hovet.
I ”Heptameron” ramades novellerna in av berättelsen om ett sällskap av adeln som, efter att ha drabbats av olika katastrofer, finner sig isolerade och börjar berätta historier för varandra. Detta tema speglar tidens stora frågor om liv och död, och konflikten mellan dygd och begär. Marguerite utforskade kvinnors perspektiv och utmanade traditionella bilder av kvinnor som synderskor eller goda exempel.
Marguerite de Navarre har ofta tolkats som en feminist före sin tid. Hennes nyskapande sätt att utforska mäns våld mot kvinnor och att skildra kvinnors liv från deras eget perspektiv gör henne till en betydelsefull figur i litteraturhistorien. Hennes verk, som fortsätter att inspirera, erbjuder en viktig kommentar till hur kvinnor har skildrats genom historien och hur deras röster har tystats eller förstärkts.
Marguerite avled 1549, men hennes litterära arv, särskilt ”Heptameron”, betraktas som ett livsverk som reflekterar både hennes tid och de universella teman som fortfarande är aktuella idag.
