Den portugisiska författaren António Lobo Antunes har avlidit i en ålder av 83 år, enligt uppgifter från den portugisiska nyhetsbyrån Lusa. Han var en återkommande kandidat i spekulationerna kring Nobelpriset i litteratur.
Lobo Antunes ansågs vara en av de mest betydelsefulla förnyarna av den portugisiska prosan. Hans komplexa berättarteknik var starkt influerad av författare som William Faulkner och Louis-Ferdinand Céline. Trots sin litterära framgång var inte skrivandet hans första yrkesval; han föddes 1942 i Lissabon och utbildade sig till läkare. Det var först på 1980-talet som han valde att ägna sig åt skrivandet på heltid.
I en intervju med nyhetsbyrån PM 2006 delade han med sig av sina tankar kring vad som krävs för att skriva: ”Man behöver tre saker för att kunna skriva. Tålamod, ensamhet och lite stolthet. Det sistnämnda måste man ha för att inte helt bli besegrad av boken.”
Professor Anders Cullhed i litteraturvetenskap reflekterade över vad som gjorde Lobo Antunes till en författare av Nobelklass. Han betonade hans livserfarenheter, särskilt den tid han tillbringade som ung läkare i Angola under det koloniala kriget. ”Det var fruktansvärda saker som han fick se där. Samtidigt var han en gudabenådad stilist. Den här smärtsamma erfarenheten gjorde han till modern experimentell prosa,” sade Cullhed.
För dem som vill läsa Lobo Antunes rekommenderar Cullhed boken ”Fado Alexandrino”. Den handlar om fyra före detta militärer som tillbringar en blöt natt i Lissabon. Ju längre natten går och ju fullare de blir, desto mer plågsamma minnen från kolonialkriget i Afrika framträder. ”Det är en riktigt stark roman,” förklarade han.
Utöver krigets teman skildrade Lobo Antunes även livet i Lissabon och dess förort Benfica, där han bodde. Ett annat återkommande tema i hans verk var extremvänster, som han själv kallade ”tokvänstern”. Trots att han hade sitt hjärta till vänster, kritiserade han denna rörelse på ett parodiskt sätt.
António Lobo Antunes blev 83 år gammal och lämnar efter sig ett betydande litterärt arv.
