Ulf Berlin har tagit på sig rollen som ordförande och konstaterar att det inte längre räcker med att bara sticka ut som en printannons. Under juryns utvärdering av årets bästa annonser ställdes frågan om print verkligen är en död konstform. De två annonser som hamnade högst upp på prispallen prisades för att de ingick i starka koncept som faktiskt kom till sin rätt i andra kanaler.
Flera av de annonser som återspeglar den traditionella printstilen fick snabbt negativa epitet som ”gubbig”, ”lökig” och ”knarrig” under juryns diskussioner. Det som väckte oro var att antalet annonser som kändes genuint som print var allt för få. När sådana annonser väl dök upp, beskrevs de med raljerande, men ibland kärleksfulla, kommentarer. Om engagemanget i diskussionerna skulle vara en indikator på vilka annonser som verkligen stack ut, skulle vinnarna ha sett helt annorlunda ut.
En annons för ost, som visade ett frukostbord utan ost och hade rubriken ”FRUK”, väckte särskilt intresse. Juryns medlemmar uttryckte sin entusiasm: ”Det ser ut som en annons i en Guldbaggenbok från 90-talet”, utbrast en av dem, vilket fick en annan att svara: ”Ja, men då hade den varit mycket snyggare.” Diskussionerna fortsatte att kretsa kring nostalgi och forna tiders printannonser, men med en fråga som hängde kvar: ”Är det här ens bra?”
En effektiv printannons idag ser inte ut som de gjorde på 1990-talet. Mycket har förändrats, men mediet i sig kommer alltid att finnas kvar, även om det har en begränsad räckvidd. Printannonser kommer därför också att fortsätta existera. Men hur en bra printannons ska se ut förblir en gåta som den nuvarande generationen inom reklambranschen ännu inte har löst. Det är något som får lämnas till nästa generations kreatörer, och vi ser fram emot att se vilka höjder de kan nå med tryckta medier.
Berlin avslutar med att nämna att den annons som vann som Månadens copycat på Joe La Pompe ignorerades av juryn. Han påpekar att det inte handlar om att stjäla idéer, utan snarare om att ”great minds think alike”. De idéer som verkar briljanta är kanske inte alltid så unika som vi först tror.
