Den iranska ekonomin befinner sig i en djup kris med en kollapsande valuta, skyhög inflation och en växande fattigdom. Denna situation har lett till omfattande protester, där många iranska medborgare har tagit till gatorna för att uttrycka sitt missnöje. Enligt statsvetaren Magnus Norell har den iranska regimen, som hittills lyckats hålla sig kvar vid makten, nu en stor intern opposition att hantera.
Norell påpekar att situationen är allvarlig, med över 2 000 dödade och uppskattningsvis 20 000 fängslade i samband med demonstrationerna. Den nuvarande krisen är den värsta Iran har sett på flera decennier och har stor betydelse för landets framtid. Protesterna i dag skiljer sig från tidigare genom att de inkluderar en bredare samhällsgrupp, där även den traditionellt konservativa köpmannaklassen, bazaris, deltar tillsammans med mer liberala element och kvinnor.
Det är anmärkningsvärt att bazaris, som historiskt har haft ekonomisk makt, nu står enade med grupper de tidigare inte samarbetat med. Norell observerar också att Masoud Pezeshkian, Irans president, har uttalat att regimen behöver lyssna på folket. Trots att hans makt är begränsad, visar uttalandet på en intern motsättning inom regimen.
Regimen, som fortfarande besitter stor makt, kan fortsätta att använda repressiva metoder för att tysta oppositionen. Enligt Norell finns det lokala polisstyrkor som har vägrat att använda våld, men deras antal är för litet för att göra en verklig skillnad. Det externa trycket är avgörande, och Norell menar att omvärlden bör öka pressen för att stödja det iranska folket.
Det är också värt att notera att Ayandeh bank gick i konkurs i december på grund av förluster kopplade till osäkra lån till personer inom regimen, vilket ytterligare försvagat förtroendet för den redan korrupta ledningen. Den ekonomiska krisen har lett till att importörer tvingas köpa dollar till marknadspriser, vilket skapat en klyfta mellan officiella och svarta marknadspriser. Detta har resulterat i panikinköp av dollar och guld, vilket i sin tur har lett till butiksstängningar och protester.
Trots den skrämmande situationen finns det anledning till hopp. Oscar Ernerot, generalsekreterare på Olof Palmecentret, uttrycker att den modiga oppositionen som växer fram efter mer än 40 års förtryck är stark och betydelsefull. Ernerot betonar vikten av att Sverige och EU tydligt markerar att den iranska regimen saknar demokratisk legitimitet och att detta bör leda till skärpta sanktioner samt ökat stöd för det iranska civilsamhället.
