Det finns ingen anledning att sorgset reflektera över den venezuelanske diktatorn Nicolás Maduros öde. Istället bör vi fokusera på de konsekvenser som den säkerhetsstrategi som Trump-administrationen nu implementerar får för den internationella rättsordningen. Maduro kan inte betraktas som Venezuelas legitima ledare; han är en tyrann som har orsakat stor skada i sitt land. För det venezuelanska folket innebär hans fall en lättnad, men den amerikanska attacken för att fånga honom väcker frågor om den rättsliga grunden för sådana handlingar.
För dem som har tvingats fly Venezuela eller som har levt under hans styre spelar det mindre roll att attacken strider mot folkrätten. För övriga världen är det dock av stor betydelse. Trump-administrationen har inte ens försökt påstå att de agerat för att skydda det venezuelanska folkets fri- och rättigheter. Istället har de inlett ett krig för att få kontroll över ett annat lands rikedomar, i detta fall oljan.
Det är tydligt att målet inte är att återlämna makten till Venezuelas legitima ledare, utan snarare att samarbeta med diktaturens vicepresident. Det finns heller inget i den nya amerikanska säkerhetsstrategin som tyder på att man vill främja demokrati, vilket skulle vara ett bidrag till internationell fred och säkerhet. Tvärtom tyder uttalanden på att diktaturer ska respekteras medan demokratier undermineras.
Detta blir tydligt genom hur Ukrainas folkvalde president Volodymyr Zelenskyj har blivit behandlad i förhandlingar, samt den röda mattan som rullades ut för Vladimir Putin i Alaska. Den amerikanska attacken mot Venezuela motiverades av olja snarare än frihet, vilket legitimerar stormakternas anspråk på andra nationers territorier. Putin och Xi Jinping i Kina har fördömt attacken men kan mycket väl se den som en möjlighet för sina egna ambitioner.
Med detta klargörs att USA inte längre anser att folkrätten är av betydelse, vilket öppnar dörrar för framtida konflikter och gör världen farligare. Den amerikanska strategin är föråldrad och präglas av ett 1800-tals tänkande. Konflikter kring Taiwan och Arktis påverkar både den europeiska och amerikanska kontinenten, och Rysslands krig i Ukraina förenar länder som Nordkorea, Iran och Kina.
Det är enkelt men också svårt att ställa krav på en demokratisk regim i Venezuela. Europa, med Spanien i spetsen, har en viktig roll att spela. Det är avgörande att endast venezuelanerna ska styra sitt land, och Europa måste tydligt deklarera att man inte accepterar den starkes rätt. Tillsammans med sina allierade måste Europa agera för demokrati och en internationell rättsordning.
Vidare behöver Europa stärka sina positioner på alla fronter; ekonomiskt, inom forskning, digitalisering och handel, samt i stödet till Ukraina och på det militära planet. Utvecklingen av globala partnerskap med världens fria demokratier är avgörande. De nordiska länderna bör ta ledningen i att stödja Danmark på Grönland. Annars riskerar vi att tysta samtycka till en värld där makt står över rätt, vilket hotar en fredlig tillvaro.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och har tidigare varit Europaparlamentariker.
