Donald Trump kan stå inför en av de svåra lärdomarna från Irakkriget. Samtidigt har hans agerande visat Vladimir Putin och Xi Jinping att den internationella rätt som gäller från och med nu är den starkes rätt.
Det har nu blivit tydligt att Nicolás Maduro har nått sitt slut, efter att amerikanska specialstyrkor genomfört en operation i Caracas under natten mot lördagen. Tillsammans med sin fru Cilia Flores har han tagits till fånga och kommer att ställas inför rätta i en federal domstol i New York för narkotikabrott. Många i världen, däribland EU, har inte erkänt honom som legitim president efter det omdiskuterade valet 2018, och istället har Juan Guaidó, talmannen i kongressen, fått stöd som landets ledare.
Venezolanerna har uttryckt sitt missnöje och önskan att avsätta Maduro genom protester och vid valurnorna. Trots detta har han hållit sig kvar vid makten genom militära allianser och repression. Nu jublar många, både inom och utanför landet, över hans fall. Det finns dock skäl att vara försiktig med att fira, då en tribunal i Haag hade varit en mer lämplig plats för rättvisa än en domstol i USA.
Trumps avsikt verkar vara att få de övriga medlemmarna i regimen att samarbeta, vilket han hoppas uppnå genom att visa bilder på Maduro i fångenskap. Men att avsätta en ledare är en sak, att återuppbygga och upprätthålla lag och ordning i ett helt land är något helt annat. Det är en av de svåra insikterna från det förra kriget i Irak, en typ av konflikt som Trump har lovat att undvika.
Under presskonferensen på lördagen var det tydligt att Trump inte fokuserade på frihet och demokrati för venezolanerna, utan snarare på narkotikahandeln, vilket han menar att Venezuela ansvarar för. Operationen har inte godkänts av kongressen, vilket gör den till en självständig intervention från presidentens sida.
Det är också värt att notera att attacken är folkrättsligt olaglig. Istället för att skydda mänskliga rättigheter verkar syftet vara att kontrollera oljan och bekämpa droger. Trumps kommentarer om amerikanska företags roll i oljeproduktionen pekar mot en agenda som inte nödvändigtvis gynnar venezolanerna.
Med tanke på hur detta uppfattas i Moskva och Peking, kan det vara så att de ser detta som en amerikansk styrkedemonstration. Både Putin och Xi har starka band till Venezuela och kan tolka händelsen som ett bevis på att den internationella rättens styrka nu bygger på makt snarare än rättvisa.
