Klockan 02.07 på lördag, svensk tid, landar den lilla Orionkapseln i havet utanför San Diegos kust. Detta markerar millenniets första bemannade månfärd, och astronauterna ombord har redan blivit historiska på flera sätt. De är de första människorna som besökt månen sedan 1972 och har varit längre bort från jorden än någon annan.
Bland besättningen, ledd av Reid Wiseman, finns Victor Glover, Christina Koch och kanadensaren Jeremy Hansen. Hansen är dessutom den första icke-vita personen, medan Koch är den första kvinnan på en månfärd. Frågan kvarstår: Vad har de egentligen uppnått under sin tio dagar långa resa runt månen och tillbaka?
Enligt Jonas Appelberg, kommunikatör vid svenska Rymdstyrelsen, är det mest betydelsefulla vi lärt oss från Artemis II att systemen fungerar inför Artemis IV. Denna nästa rymdfärd är planerad till början av 2028, då astronauter också ska landa på månen. Innan dess kommer Artemis III att kretsa runt jorden för att testa kommunikationsutrustning och de nya rymddräkterna, samt för att ge astronauterna möjlighet att öva på att docka med en månlandare.
Om allt går enligt planerna är målet att etablera en bemannad bas på månen från och med 2032. Detta förutsätter emellertid att företag som SpaceX, grundat av Elon Musk, eller Blue Origin, som grundades av Jeff Bezos, lyckas färdigställa en fungerande månlandare i tid. Finansiering från NASA är också avgörande.
Bland de 24 personer som reste till månen under Apollo-programmet, alla vita amerikanska män, lever endast fem fortfarande: Buzz Aldrin (96), David Scott (93), Charles Duke (90), Harrison Schmitt (90) och Fred Haise (93). Haise var med på den olycksdrabbade Apollo 13 och har därför aldrig landat på månen.
Under Apollo-eran var det rymdkapplöpningen mot Sovjetunionen som drev på USA:s månprogram. Idag, verkar det som att Kinas ambitiösa planer för bemannade månfärder och en månbas har fått amerikanerna att visa att de fortfarande kan nå månen snabbare än någon annan.
Men varför investera så mycket i detta? Att skicka människor till månen är kostsamt, även om det fortfarande utgör en bråkdel av USA:s försvarsbudget, påpekar Appelberg. Det finns flera argument för varför dessa satsningar är viktiga. Många av de teknologier som utvecklades under Apollo-programmet har haft stor nytta för samhället, inklusive frystorkad mat, brandsäkra kläder, bärbara datorer, och trådlösa verktyg.
Vi har dessutom fått djupare insikter om vårt solsystem och jordens utveckling, samt en större förståelse för vår plats i universum. President John F. Kennedy sammanfattade detta väl i sitt berömda tal i Houston den 12 september 1962: ”Vi väljer att åka till månen under det här decenniet, inte för att det är enkelt utan för att det är svårt.”
Så den verkliga anledningen till att vi fortsätter att sikta på månen kanske kan sammanfattas med ett citat av bergsklättraren George Mallory angående Mount Everest: ”För att den är där.” Det är en strävan som speglar människans natur att utforska och erövra.
Fakta om Artemisprogrammet:
- NASA:s initiativ för att åter skicka astronauter till månen, första gången sedan Apollo 17 1972.
- Artemis I: Obemannad flygning runt månen i november 2022 med tre dockor ombord.
- Artemis II: Bemannad flygning som lämnade jorden den 2 april 2026, utan att landa på månen.
- Artemis III: Planeras för 2027 för att testa dockning med månlandare.
- Artemis IV: Första bemannade målandning, planerad till början av 2028.
- Artemis V: Ska landa på månen i slutet av 2028, samtidigt som byggandet av en månbas påbörjas.
Artemis i grekisk mytologi är jaktens och månen gudinna, och syster till Apollon, vilket gav namn åt Apolloprogrammet.
